Andligheten har lösningen för de kriminella gängen och dess möjliggörare 

I Polisens tillsynes just nu lyckade arbete mot de kriminella gängen har även deras möjliggörare börjat identifieras. 745 personer, varav många är småbarnsföräldrar i välbärgade villaområden i Västsverige, är en väl representerad grupp bland drogköparna. Det framkommer av Polisens kartläggning. Det ger också en bild av de som i högsta grad möjliggör kriminella gängens verksamhet och därmed de tragiska dödsskjutningarna de senaste åren.

För de kriminella gängen hade inte funnits och agerat om de inte hade en marknad. En marknad som de konkurrerar på. Med egna hierarkier och regler. Och marknaden hade inte funnits om de inte fanns de som var så pass beroende och rika att de kunde tänka sig att köpa av dem. 

Det är något fel med vårt samhälle när människor utvecklar eller föds med beroende. När människor upplever att de måste berusa sig och sinnesförändra, och är så pass drivna i sin vilja att göra det att man är beredda att finansiera och understödja mördare.

Det väcker förstås en del frågor och här är mina:

Kan det vara så att sociala och ekonomiska klyftor bidrar till detta? Att dem av oss som sitter i fina villor och med välbetalda jobb inte helt enkelt klarar av att hålla upp den materiella fasaden när vi innerst vet att vårt välstånd är på bekostnad av att människor är på flykt, klimatet och därmed jorden vi lever på är hotad och att barn växer upp i fattigdom? 

Vad gör vi då för att försvara oss mot denna i grunden medmänskliga smärta? Vi berusar oss kemiskt, materiellt och genom cynism och överhetstänkande. 

Vi agerar än mer ansvarslöst och själviskt. 

Jag vet inte hur många gånger, sedan jag började intressera mig för tillfrisknande från beroende , sett hur människor med ett aktivt beroende låtit sjukdomen rättfärdiga hat mot de kriminella gängen som de själva i grunden finansierat.  Mer än ofta blir de kriminella gängen snarare en symbol för det mångkulturella samhället än ens egna materiella överflöd och beroende.

Harm, kallas det, eller återkännande. Flykten från den egna skulden och ansvaret. 

Det är ett beteende som inte bara gäller den beroende utan också många gånger dess anhöriga och alla andra som älskar och bryr sig om personen i fråga. Och plötsligt berör det stora delar av samhället.

Vart finns lösningen då? Kanske finns det i ett samhälle där vi tillåter oss att vara de människor är skapta för att vara. Där vi slipper fly våra egen skam och våra tillkortakommanden genom antingen kemiskt och materiellt beroende eller för den delen promiskuöst beteende som sexköp och övergrepp.

Kanske finns det hos honom som dog på korset för oss och våra synder? Oavsett om vi bor i villa i Torslanda och köper kokain eller om vi bor i trångbott i Biskopsgården och säljer det.

Alex Bengtsson,
författare och vårdbiträde som bland annat driver podcasten Missionen.