Katarinamässan ryms inte som huvudgudstjänst i det nya handboksförslaget. Därför måste möjligheten till dispens få finnas kvar, anser Birgitta Söderberg.
Katarinamässan i Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm tas ibland som intäkt för att det nya handboksförslaget borde återremitteras, men den tanken håller inte. Redan i 86-års kyrkohandbok är det egentligen stopp för Katarinamässan, men med dispens från domkapitlet har Katarina församling kunnat utforma mässan utifrån de behov som de uppfattar från människor som väller in genom kyrkportarna söndag efter söndag. Inte heller i det nya handboksförslaget ryms Katarinamässan just som huvudgudstjänst, men handboksförslaget öppnar för en betydligt större variation än tidigare, vilket borde välkomnas med öppen famn.
Ett viktigt aber: Ändra inte dispensreglerna! Stockholms stiftskansli ger inte bara stöd utan lär också av den kunskap som kommer ur Katarinamässans erfarenhet. Därför är möjligheten till dispens ovärderlig. Genom den kan biskop och stiftsmedarbetare stå i ständig dialog med församlingar kring form och teologi. På det sättet kan Katarina församling fortsätta vara en del av helheten som inspiratör och utmanande röst.
Däremot är det inte möjligt att göra Katarinamässans gudstjänstordning till måttstock för hela Svenska kyrkan. Själva idén med en kyrkohandbok är att vi tillsammans sätter ramar och hittar balansen mellan tradition och förnyelse, världsvid kyrka och lokalt gudstjänstliv. Jag är övertygad om att den nya kyrkohandboken kommer att fungera väl i dynamik med de dispensregler som alltid har varit garanten för att Svenska kyrkan inte stagnerar utan är öppen för utveckling.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR