Barn och unga måste känna att gudstjänsten är för dem

SLUTREPLIK

Barn i Carl Sjösvärd Birgers närhet tycker inte om att gå i gudstjänst. De ser hellre på Den stora älgvandringen eller SVT Forum på tv. Så kan man läsa Carl Sjösvärd Birgers svar på vår debattartikel, men eftersom vi tycker man ska läsa debattinlägg med ett vänligt öga, väljer vi att inte tolka det så.

Många av Carl Sjösvärd Birgers synpunkter sympatiserar vi med. Vi tror att vi egentligen håller med varandra om en hel del. Den stora skillnaden är väl egentligen att vi tror – och menar – att barn och unga faktiskt vill gå i gudstjänst och uppskattar att gå i gudstjänst, men då i sammanhang där de blir tagna på allvar. Det är ju det vår barnhearing visar. Det är vad barn och unga själva säger till oss!

Inte någonstans i artikeln nämner vi ordet ”förenkla”. Det är Carl Sjösvärd Birgers egen tolkning. Och den läsare som automatiskt kopplar en anpassning efter barn och unga till att ”förenkla” avslöjar kanske snaras sin egen syn på barn.

Det vi anser är snarare att Svenska kyrkan bör erbjuda möjligheter till den just den fördjupning som efterlyses i svaret på vår debattartikel. Men om vi överhuvudtaget ska nå barn och unga måste de känna att gudstjänsten är för dem. Och det gör de ju bevisligen inte, enligt barnhearingen.

Vi menar att barns tro och andliga utveckling förtjänar att tas på största allvar. Men om vi nu tar barns andlighet och behov av levande Gud på allvar måste vi ju lyssna till barnen och deras upplevelser. Om vi bygger murar och hinder, genom språk eller annat, kommer vi aldrig nå fram till barn och unga. Då erbjuder vi ingen fördjupning alls. Det handlar ju om att bjuda in barn och unga i liturgin och låta dem uppleva ”mötet mellan levande Gud och hans folk genom bön, lovsång, ord och sakrament”.

Men allt det där skrev vi ju om redan i vår första debattartikel.

Sören Dalevi,
biskop Karlstads stift

Emilia Kortman,
distriktsordförande Svenska Kyrkans Unga i Karlstads stift