Begravningsplatsen - skick eller oskick?

Ett modernt mångfaldssamhälle som Malmö med människor från över 180 olika nationer betyder livfullhet och massor av kulturyttringar. Det innebär också att människor från olika kulturer och med olika sedvänjor dör. Som stad och som begravningshuvudman ska vi ta hand om detta på bästa sätt. Alla människor i staden oavsett trosuppfattning har rätt till begravningsplatsen. Detta betyder också att nya allmänna och särskilda begravningsplatser kommer att behöva etableras över tid.

De allmänna begravningsplatserna är i majoritet och de särskilda begravningsplatserna är ofta avskilda utifrån samfundens egna önskemål, vilket de har rätt till enligt lag. Även om en del människor anser att alla begravningsplatser skulle vara öppna eller integrerade, så är den frågan mycket mer komplex än så. Det är en del av religionsfriheten att det ska finnas särskilda begravningsplatser i respekt för den avlidnes tro, tillhörighet och önskan.

Eftersom begravningsplatserna är viktiga för människor är det helt avgörande att arbeta med mångfaldsfrågorna. När människor drabbas av sorg, då en närstående dör och det är dags att planera begravning, är det dock inte enkelt att tänka på mångfaldens gåvor. När tryggheten sätts ur spel vill människor sällan utmanas. Det är i dessa livsskeden vanligt och kan dessutom vara hälsobringande att vilja markera den egna tillhörigheten, härkomsten och bruka kulturella sedvänjor och riter. Att urskilja sig är ett betydelsefullt steg i mänskliga processer för att kunna öppna sig för andra, för att kunna mötas och leva tillsammans. Detta är en viktig del i att vara människa – ett sätt att bevara och återerövra vår mänsklighet.

Det kan väcka starka känslor att sedvänjor och bruk kan se olika ut vid död och sorg. Att en kyrkogård som i flera hundra år har varit en del av det gamla svenska kulturarvet skulle kunna utvecklas av mångfald likt den levande staden, är oftast svårt att ens diskutera. I flera svenska städer har det blivit starka protester när begravningshuvudmannen planerat för muslimska begravningsplatser på kyrkogården. Oskicket att uttala sig nedsättande och till och med rasistiskt om andra människor i sociala medier har i samband med detta varit omfattande. Vi har även sett att vandalisering och gravskändning ökat de senaste åren på begravningsplatser av olika slag.

Under flera år har Svenska kyrkan Malmö verkat för ökad kunskap och stöd till unga att få tala om tro och existentiella frågor, och i en mångfaldsstad är det avgörande att göra detta genom en levande religionsdialog. Det innebär att företrädare för olika religiösa riktningar möts i kärleksfull respekt och visar på vad som förenar och vad som skiljer. Ett grundsyfte är att aktivt verka för att utveckla stadens fredsarbete och den sociala sammanhållningen. Det föder förståelse för varandras olikheter samt visar på hur i grunden lika vi människor är. Vi delar alla detta liv och vi bygger tillsammans våra samhällen utifrån våra olika förmågor, trosföreställningar och våra olika förutsättningar. Sida vid sida i skolbänkarna sitter människor från olika delar av världen och på arbetsplatser och i idrottsföreningar möts människor. Nyfikenhet, intresse och kärlek finns här. Men fördomar och rädslor är också en realitet. Vi vet att delande och närhet inte alltid är så enkelt. Malmö är en segregerad stad där det kan vara svårt att få djupare kontakt med någon av annan social, ekonomisk eller etnisk bakgrund än den egna.

Nu är tiden inne för att aktivt arbeta för en utvecklad förståelse och fördjupad kunskap kring begravningsplatsernas roll i samhällslivet. Dessa har en betydelse för människosyn och i integrationsarbete. Samverkan är nyckeln för denna fördjupning. Burb (burb.se) kallas allmänna arvsfondens projekt att tillgängliggöra begravningsplatsen för barn och unga. De arbetar för att uppmärksamma begravningsplatsen som en levande plats för kunskap, inflytande och demokrati. Här behöver kyrkan ta intryck och utveckla pedagogiken kring begravningsplatsen. Svenska kyrkan behöver också vidare samverka med andra religiösa samfund för att dessa frågor ska breddas och fördjupas. Lokala kunskapsnätverk med unga människor skulle kunna bidra med idéer och förslag kring hur arbetet för ökad inkludering och tillgängliggörande kan utvecklas. Kommunikationsfrågor blir helt centrala i detta arbete för de goda skickens utveckling och för att motverka oskick kring död och begravning, vandalisering och skändning.

När vi människor sörjer för varandra i samhällslivet, när respekten och kärleken får växa mellan oss, kan vi bli bättre på att värna om varandras olika traditioner och sedvänjor i samband med död och begravning. Samtidigt utvecklas vi och fördjupas i vår människosyn som på sikt kommer att innebära att begravningsskick, sedvänjor och traditioner också förändras.

Gunilla Hallonsten,
kyrkoherde och kontraktsprost i Svenska kyrkan Malmö.

Albin Tanke,
präst och pastoratsteolog i Svenska kyrkan Malmö