Hög tid att vi förbjuder brudöverlämning i våra kyrkor

Inkludering och medbestämmande är centrala värdegrunder som ska genomsyra allt arbete Svenska Kyrkan gör, oavsett om det handlar om internationella insatser eller det vardagliga mötet med till exempel en dopfamilj, ett sorgehus eller en konfirmandgrupp. Ibland kommer dock olika värdegrunder i konflikt med varandra. Vi behöver då ta ställning.

Internationella kvinnodagen, 8 mars, som påminner oss om att kvinnor fortfarande inte har samma mänskliga rättigheter som män världen över, givet det faktum att patriarkala strukturer och hierarkier tillåts vara normerande ännu idag. En dag som inte borde finnas men som tyvärr är oerhört nödvändig. En dag också för att minnas och hedra alla de kvinnor som lidit under förtryck, och alla de kvinnor som trots allt stått upp för sina rättigheter och haft modet att göra sina röster hörda.

Undertecknarna av denna artikel är båda prästkandidater i Svenska Kyrkan och vigs snart för Karlstads respektive Stockholms stift. Vi är angelägna om att göra följande reflektioner utifrån den kontext vi befinner oss i samt vår kommande tjänst.

ACT Svenska kyrkans julkampanj 2020 hade temat att bryta skadliga traditioner. En stark bild illustrerade denna kampanj med halvorna av två flickor som var ihopsatta till en. Den ena bar brudklänning och slöja och den andra lucialinne och luciakrona. Svenska kyrkan tar kraftfullt avstånd från barnäktenskap och att bli bortgift mot sin vilja och arbetar globalt för att motverka att flickor och kvinnor gifts bort.

I fastekampanjen som just nu pågår återfinns ännu en stark bild, med texten ”Under pandemin har flickor blivit handelsvaror.” Även här är budskapet tydligt. Att betrakta människor som handelsvaror eller ägodelar är något Svenska Kyrkan vill bekämpa.

Svenska kyrkan tar alltså kraftfullt avstånd från bortgifte, men våra tankar går till något som faktiskt praktiseras ute i församlingarna, nämligen brudöverlämning. Brudöverlämning är ett önskemål från vigselpar som blivit allt vanligare igen, och vi har en upplevelse av att många duckar för frågans komplexitet.

Det är lätt att tänka att grundprincipen medbestämmande är viktigast och i allt ta hänsyn till vigselparets önskemål, utom när det kommer till viss musik för då finns regler som styr. Och vigselparet är angelägna om att skapa den vackraste stunden i sitt liv och kan tycka att symboliken med brudöverlämning är underordnad. I de enskilda fallen är komplexiteten stor. Det är därför viktigt att fatta ett nationellt beslut att brudöverlämning inte praktiseras.

Symboliken i brudöverlämningen är ju densamma som det vi motarbetar ute i världen. Att gifta bort flickor och kvinnor. Att behandla kvinnan som en ägodel som en man ger till en annan. Varför tillåter vi den här seden i våra kyrkor? Många församlingar har en intern policy att åtminstone ifrågasätta önskemålet, medan det sedan ändå blir upp till den enskilde prästen att välja väg i en utsatt situation. Det är en ålderdomlig tanke att kvinnan ägs av en man och överlämnas till en ny man, vilket är exakt det som ACT:s julkampanj syftade till att blixtbelysa.

Det är hög tid att Svenska kyrkan tar ett gemensamt beslut om att förbjuda brudöverlämning i våra kyrkor. Att vi visar att kvinnor inte är någon ägodel. Att brudparet har tagit det ömsesidiga beslutet att gifta sig, för att de älskar varandra.

Det sänder ut dubbla signaler om var Svenska kyrkan står i frågan om bortgifte. Å ena sidan motarbetar vi det ute i världen men å andra sidan tillåter vi en symbolhandling som står för exakt det i våra kyrkor. Vad är logiken i det?

Det finns ingen alls faktiskt. Det finns inga argument som håller för att det är något som vi bör fortsätta med i kyrkorna. Framför allt inte när vi ändå anser det vara en så pass viktig fråga att till och med julkampanjen handlade om att bryta skadliga traditioner. Att bryta den skadliga traditionen med brudöverlämning är precis det som Svenska Kyrkan måste göra nu.

Eftersom den åttonde mars, internationella kvinnodagen, påminner oss om att kvinnor fortfarande inte har samma mänskliga rättigheter som män, är det extra viktigt att vi som kyrka tar ett krafttag och gemensamt slopar brudöverlämningarna i våra kyrkor. Som ett steg i att krossa synen på kvinnan som mannens ägodel. Där ska kyrkan vara i framkant och stå på den utsatta människans sida och inte främja de strukturer som trycker ner de som redan är i underläge.

Jesus stod på de förtrycktas sida. Nu är det dags att vi visar tydligt att vi följer i hans fotspår. I grunden handlar det om att upprätta skapelsen.

Camilla Matzon Mathisson, prästkandidat Karlstad stift

Johannes Svanerud, prästkandidat Stockholm stift, styrelseledamot MÄN Stockholm