Dags för en utredning?

Politiker från olika partier har pekat på behovet av en återgång till central, statlig arbetsgivarfunktion för lärarna – så som det var innan lärarna kommunaliserades.

Är det inte på samma sätt dags för en utredning om vilka konsekvenserna blivit av att prästerskapet i Svenska kyrkan flyttats från regional stiftsnivå till lokal församlings- och pastoratsnivå. Man kan säga att vi fått en alltmer kongregationalistisk kyrkotyp.

Men om fler och fler beslut delegeras i ett pastorat till kyrkoherden, vad blir det då av den urgamla dubbla ansvarslinjen?

Är det inte dags att inför 20-årsjubileet av relationsförändringen kyrka-stat belysa vad denna förändring från biskop/domkapitel till församling/pastorat betytt – inte bara för prästerskapet?

Initiativet till en sådan skulle på riksnivå kunna tas genom motioner i kyrkomötet eller genom ett eget beslut av kyrkostyrelsen (eventuellt efter ett påpekande om behovet från Överklagandenämnden i dess årsberättelse).

Frågan har ytterligare aktualiserats genom den förändring som skett de senaste åren, då organisationsformen kyrklig samfällighet upphörde och Svenska kyrkan numera organiseras enbart i församlingar och pastorat.

Från att ha varit självständiga pastorat med eget kyrkoråd och egen kyrkoherde inom en kyrklig samfällighet ingår sådana numera som församlingar i ett så kallat storpastorat med ett gemensamt kyrkoråd och en gemensam kyrkoherde.

Därvid har kyrkoherdarna i de tidigare pastoraten inom samfälligheten ”degraderats” till arbetsledande komministrar, som på somliga håll kallas ”församlingsherdar” med arbetsledande uppgifter genom delegation från kyrkoherden, en delegation som när som helst kan dras in genom att nytt kyrkoherdebeslut.

Därmed aktualiseras frågor om sådana förändringar inte, åtminstone i vissa fall, tangerar disciplinära åtgärder, vilka väl också, när de beslutas av kyrkoherden på delegation, bör föregås av domkapitlets befogenhetsprövning, kyrkoordningen kapitel 31, paragraf 14?

Detta är frågor som borde klarläggas i en utredning på riksnivå.

När självständiga chefstjänster som kyrkoherde, som man fått genom val och utnämning av kyrkoråd, förvandlades vid en omorganisation till komministertjänster, medan uppdraget som arbetsledare förordnas man till genom ett kyrkoherdebeslut, som när som helst kan dras in, kan man fråga: Är detta rättssäkert för en tjänsteinnehavare i Svenska kyrkan? Något för fackliga organisationer att fundera över.

Delegationsbeslut kan ges och kan dras in. Men om fler och fler beslut delegeras i ett pastorat till kyrkoherden (ofta motiverat av praktiska skäl), vad blir det då av den urgamla ”dubbla ansvarslinjen” som varit ett kännemärke för vår svenska kyrka, symboliserad genom kyrkkistan med tre lås och tre nycklar!? Håller den ordningen på att upphävas?

Man hör sällan talas om delegationer till församlingsråd. Sådana skulle ju stärka församlingens identitet. Något för nuvarande kyrkoråd att fundera över!

Befogenhetsprövning – hur går den till i domkapitlen? Litar man bara på vad arbetsgivaren, kyrkorådet, självt uttalar och fattar ett enkelt beslut att befogenhetsprövning skett?

Kallar man inte in aktuelle prästen och efterhör hans/hennes uppfattning, huruvida bakomliggande orsaker kan vara åsikter, ”lära, utövande av vigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöften”? Något för domkapitlen att fundera över!

Jag tror att det är dags för en extern utredning på riksnivå för att alla de här i regionalt och lokalt sammanhang aktuella frågorna liksom konsekvenserna av dagens praxis ska bli kyrkorättsligt belysta.

Hans-Olof Hansson