Svart på vitt om prästernas arbetsgivare

REPLIK

Som jag förstår det menar, eller blir det i varje fall en konsekvens av det biskop Johan Tyrberg skriver, att prästerna i likhet med biskoparna var statstjänstemän före den 1 januari 2000. Min slutsats grundar sig på att biskopen skriver ”vi [det vill säga prästerna] var anställda på stiftsnivå”. Med stiftsnivå får i sammanhanget förstås den statliga myndigheten domkapitlet.

Regering och riksdag hade när besluten fattades om ändrade kyrka-statrelationer en annan uppfattning. I prop. 1998/99:38 konstaterade regeringen att arbetsgivarfunktionerna för prästerna var uppdelade mellan staten och kyrkokommunerna. ”Med utgångspunkt från regleringen i kyrkolagen talar dock övervägande skäl för att staten endast agerar som ställföreträdare för den egentlige arbetsgivaren, kyrkokommunen.”

Mot denna bakgrund stiftades en lag om Svenska kyrkans personal vid relationsändringen (1999:289). Där behandlades övergången av anställningen till församlingar och samfälligheter i deras nya rättsliga gestalt i samma bestämmelse oavsett det gällde till exempel kyrkvaktmästare, församlingspedagoger, präster eller kyrkomusiker. Någon uppräkning av olika kategorier anställda finns inte. Detta gjordes i linje med att det i den nämnda propositionen talades om vad som borde gälla för präster ”i likhet med vad som föreslås för den övriga kyrkokommunalt anställda personalen”.

I propositionen behandlades vad som gällde när relationsändringen inträffade. Där konstaterade regeringen också följande: ”Hur arbetsgivarfunktionerna för prästerna skall utövas efter relationsändringen är Svenska kyrkans sak att besluta om.” Detta behandlades i utredningsarbetet om kyrkoordningen.

Ett grundläggande konstaterande i det sammanhanget var att kyrkomötet inte förfogade över beslut om arbetsgivare och anställda på motsvarande sätt som gäller för den lagstiftande riksdagen. Ett avgörande skäl för att inte försöka ändra det genom lagen givna lokala arbetsgivarskapet, var att den episkopala ordningen i Svenska kyrkan skulle kunna upprätthållas. Domkapitlet skulle självständigt och inte som arbetsgivarföreträdare kunna pröva prästernas ämbetsförvaltning och ytterst kunna skilja någon från behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst.

Inte utan skäl bedömdes att med stiftet som arbetsgivare skulle frågor om en präst övergivit kyrkans lära eller brutit sina vigningslöften på annat sätt kunna komma att prövas av Arbetsdomstolen. Andra ingripanden från domkapitlets sida, som inte har införts efter 2000, alltså skriftlig erinran och prövotid. torde med stiftet som arbetsgivare bli frågor för facklig förhandling,

Det enda riktigt säkra är att organisationer liksom människor är bristfälliga. Såvitt gäller organisationer kan det leda till utredning och omorganisation där en avhjälpt brist ersätts av en ny. Med arbetsgivarskap hos stiftet hade de konflikter som uppstått tagit lite annan gestalt. Om det hade blivit i någon mening bättre är svårt att veta. Med lite kontrafaktisk och därmed spekulativ historieskrivning kan man tänka att när Arbetsmiljöverket för ett antal år sedan genomförde en samordnad tillsyn av arbetsmiljön kunde problem med otydlighet rörande arbetsmiljöansvaret med olika arbetsgivare på samma arbetsplats ha uppmärksammats särskilt.

När kyrkoordningen tillkom svarade kyrkoherden för ledningen av församlingens grundläggande uppgift och i regel en annan anställd sedan tidigare direkt underställd kyrkorådet för ledningen av förvaltningen. Det är tveksamt om den ordningen skulle ha ändrats med stiftet som arbetsgivare för kyrkoherden. I vilken utsträckning Arbetsdomstolen till skillnad från domkapitel och överklagandenämnd skulle funnit att en präst inte brutit mot sina prästlöften eller skadat det anseende en präst bör ha är än svårare att veta. Osannolikt är det inte.

Med detta inte sagt att en utvärdering är onödig. Till det som skulle vara bra att få en mer systematisk och säker kunskap om är hur det förhåller sig med utköp av präster. Hur har problemen sett ut? Hur många gånger har utköp skett. Skiljer det sig mellan präster och andra anställda? Finns det en skillnad mellan Svenska kyrkan och andra rimligt jämförbara organisationer?

Gunnar Edqvist