De stora pastoraten är ifrågasatta men livskraftiga

Luleå stift går före oss i tankarna om vad det är att verka för evangeliet en tid då många små församlingar och medelstora pastorat kämpar med både ekonomi- och personalbrist. På allt fler ställen saknas kyrkoherdar som vill ta på sig den otacksamma uppgiften att vara multichef i de församlingar som saknar möjlighet att lösa administrativa-, ekonomiska-, fastighetsrelaterade utmaningar vi står inför.

Därför känns det uppiggande att läsa att stiftet uppe i norr ser möjligheterna att samverka som ett sätt att verka för evangeliet, där förutsättningarna är begränsade. De skriver att pastoratens roll är att skapa förutsättningar för pastoral livskraft i församlingar som samverkar.

Och det är precis det som sker i de ibland ifrågasatta stora pastoraten. Vi samverkar för att det ska vara möjligt att vara kyrka, fira gudstjänst, utöva diakoni, undervisning och mission även i de mindre församlingarna på landsbygden och i stadsförsamlingar där
medlemssiffrorna närmar sig 20 procent. Att dela på de nödvändiga uppgifterna med lönehantering, fastighetsförvaltning, begravningsverksamhet, ekonomi m.m. gör att tid och kraft kan ägnas åt det andra nödvändiga: församlingsverksamheten. Vi blir bättre tillsammans när vi samverkar!

I Svenska kyrkan i Örebro har vi upptäckt hur viktigt det är att se pastoratet som en helhet.

Här utför vi gemensamma åligganden och gemensam församlingsverksamhet där två eller fler församlingar gör det en enskild församling inte kan göra. Vi samverkar bland annat i konfirmandverksamheten och semesterplaneringen där vi kan tillföra resurser där ungdomar vill samlas eller där församlingarna vill fira gudstjänster under sommartid. Att vara pastorat ger förutsättningar att vara där människor församlas.

Pastoratet ger också möjlighet för församlingar att vara olika till sin inriktning, sina liturgiska uttryck och möjligheter att välja verksamhet. Allt behöver inte finnas på varje ställe, församlingarna kan peka på varandra när något saknas på ett ställe. Den som vill sjunga i en proffskör kan hitta det och den som vill sjunga i en ”alla kan sjunga kör” hittar det. I ett pastorat kan folkkyrkan i meningen ”alla kan vara med” och ”alla kan hitta sitt sätt att vara kristen” bli verklighet. Det blir inte -en storlek passar alla”.

Som ni förstår är jag stolt att vara kyrkoherde i ett stort pastorat. Jag tror att helhet och närhet kan kombineras, när tydliga delegationer, tydliga alternativ, tydliga verksamheter riktade till olika individer får rum, så att evangeliet kan spridas till fler. Styrkan i att verka tillsammans gör att vi får en professionell hantering av ekonomi, fastighetsförvaltning, personalpolitik, it m.m. Och detta gör vi för att skapa livskraft i församlingar som kan ha evangeliet i fokus.

Min fråga är: När görs en utvärdering av de små församlingarnas möjlighet och livskraft i en värld som förändras allt snabbare. Finns det möjlighet att verka utan att samverka? Frågan väntar på ett svar. Jag tror att vi som verkar tillsammans gärna vill samverka mer för evangeliets skull.

Anders Lennartsson, kyrkoherde i Örebro pastorat