De verkliga hindren för en ljus palestinsk framtid

REPLIK

Act Svenska Kyrkan landar i fel slutsats i den artikel dess chef skrev om Israel-Palestinakonflikten. Det är inte Israel som upprätthåller dagens orimliga situation utan en riktig stat för det palestinska folket. Det är palestinierna som i 70 år upprätthållit konflikten och väljer att göra så även idag.

Sveriges insatser hittills får sägas vara ett stort misslyckande. Det övergripande målet om en fredlig och hållbar tvåstatslösning har inte nåtts. På den palestinska sidan har vi efter stora svenska insatser en situation där en rasistisk våldsbejakande islamism har en starkare position än någonsin tidigare medan demokrati, kvinnor och mänskliga rättigheter en svagare ställning än någonsin.

På den israeliska sidan där Sverige inte bedrivit något arbete har ett land med en av världens stabilaste och bäst fungerande demokratier växt fram och situationen för mänskliga rättigheter och kvinnor är regionens överlägset bästa.

Artikeln uttrycker märkligt nog mer bekymmer över den israeliska demokratin än över det katastrofala läget för mänskliga rättigheter, kvinnors ställning, sexuella minoriteter och andra religioner än islam bland alla grannländer inklusive Palestina. I vetenskapliga undersökningar (t ex Democracy Index och Freedom House) där alla länder analyseras på samma sätt lyfts Israel fram som ett av världens bästa länder när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. I Democracy Index får Israel i den senaste rapporten det bästa betyget någonsin och rankas på plats 23 av 167 länder i utvärderingen. Det innebär att Israel får högre betyg än t ex Spanien, de baltiska länderna, Portugal, Italien, Grekland och Belgien. Bara i Israel minskar inte antalet kristna i mellanöstern.

Tre centrala frågor som blockerar en fredlig och hållbar tvåstatslösning är:

• Att palestinierna vägrar acceptera tvåstatslösningen och existensen av en judisk stat.
• Den extrema och våldsbejakande islamismens allt större inflytande.
• Västerländsk infantilisering av palestinierna.

Det första är alltså palestiniernas konsekventa vägran att acceptera FN:s tvåstatslösning och att en judisk stat ska få finnas. I en nyligen publicerad artikel i Kvartal analyseras om den palestinska sidan någonsin accepterat tvåstatslösningen. Författaren har kontakt med såväl Palestinas ambassad i Stockholm som Ramallah och kan konstatera att de aldrig accepterat tvåstatslösningen och inte gör det idag.

Samma slutsats har världens främste expert på konflikten och tvåstatslösningen, professor Benny Morris, dragit. Han blev populär bland Israelkritiker i hela världen då han i sin bok ”The birth of the Palestinian refugee problem, 1947–1949” kritiserade den officiella israeliska synen på uppkomsten av de arabiska flyktingproblemet. Mindre populär i samma kretsar blev han då han i boken ”One state, two states” med samma vetenskapliga stringens visade att det avgörande hindret för en tvåstatslösning är palestiniernas vägran att acceptera denna och det växande inflytandet av våldsbejakande islamism på den palestinska sidan.

Den palestinska sidan har gång på gång vägrat bilda en palestinsk stat och sagt nej till fred. Allt från avvisandet av Peelkommissionens förslag 1937, FN:s delningsplan 1947 till Annapolisförhandlingarna 2008. Mest känt i Sverige är palestiniernas nej till fred och en egen stat i de så kallade Camp David-förhandlingarna år 2000. Det var ett särskilt intressant tillfälle för oss eftersom Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson var inblandad. Bill Clinton, som ledde förhandlingarna, kallade palestiniernas agerande chockerande. Göran Persson sa att de förkastade det bästa avtal de någonsin kunnat få och som skulle ha löst hela territoriefrågan. Skälet till att palestinierna alltid säger nej till fred och att bilda en egen stat är enligt Morris med flera att de då måste acceptera Israels existens, det vill säga att det ska finnas en judisk stat.

Det andra är passiviteten inför den extrema och våldsbejakande islamismens alltmer dominerande roll på den palestinska sidan. Den driver israels utplåning som ett religiöst jihadistiskt påbud. Hamas vann det senaste palestinska valet, har upprättat ett islamistiskt terrorvälde i Gaza och skulle ta över även Västbanken om nya val hålls idag. De föraktar demokrati och mänskliga rättigheter, förtrycker kvinnor och förföljer brutalt religiösa och sexuella minoriteter. De ser varje landområde de får kontroll över som en bas för anfall mot Israel. Vad händer om de får kontroll över Västbanken? De svenska biståndsarbetets passivitet och ointresse inför detta är obegripligt.

Det tredje är infantiliseringen av den bidragsmottagande palestinska sidan som skapar en miljö där de inte agerar för att lösa konflikten och skapa en egen stat. Flera ledande experter på konflikten pekar på hur ”de låga förväntningarnas rasism” eller ”infantiliseringen” gentemot den palestinska sidan är ett centralt problem. Den brittiske socialistiske statsvetarprofessorn Alan Johnson – känd förespråkare för tvåstatslösningen - har utvecklat denna analys och skriver hur det orientalistiska förhållningssättet där palestinierna betraktas som omyndiga blockerar möjligheterna att förstå varför fredsförhandlingarna inte lyckas och tvåstatslösningen inte realiseras. Han skriver: “Infantilising the Palestinians also warps our understanding of the reasons for the failure of the peace process thus far, because it excludes from consideration Palestinian rejectionism, terrorism, authoritarianism, Islamism, corruption, culture of incitement, demonisation and antisemitism. This infantilisation of the Palestinians does untold damage. The Palestinians are allowed to take maximalist positions that make a final status agreement impossible.”

Ska det bli en tvåstatslösning måste krav ställas på Israels agerande. Men även palestinierna måste acceptera tvåstatslösningen och agera rationellt. Den kände palestinske prisbelönte människorättsaktivisten Bassem Eid har visat att det är Hamas och islamiseringen som är det verkliga hindret för en tvåstatslösning på folkrättens grund. Han skriver: “If the international community really wants to help Palestinians like me, they should stop singling out Israel and hold Hamas accountable for its actions. Our people need to be freed from Hamas — not Israel”.

Ett alternativ är att fortsätta med den märkliga fixeringen vid Israel som bland anant präglar Act:s agerande. Ett annat är att våga ta sig an de verkliga hindren för en ljus palestinsk framtid med en fredlig och hållbar tvåstatslösning. Palestinierna måste acceptera FN:s tvåstatslösning, den extrema islamismen bekämpas och vi måste sluta se på palestinierna som omyndiga passiva objekt för västerländskt bistånd.

• Varför finns det ett palestinskt flyktingproblem? För att de förkastade FN:s tvåstatslösning 1947.
• Varför har problemet inte lösts på 70 år? För att palestinierna förkastat alla fredsavtal under dessa år, även de med bästa tänkbara villkor.
• Vad kan förändra situationen? Att palestinierna accepterar FN:s tvåstatslösning och trycker tillbaka den extrema våldsbejakande islamismen. Och att vi förväntar oss att de ska göra detta.

Ulf Perbo
medlem i Vänskapsförbundet Sverige-Israel