Foto: TT
Hur en framtida lösning på konflikten ska se ut är upp till parterna – och den dagen en ömsesidig lösning nås är det vårt uppdrag att sluta upp bakom den.
REPLIK
Vi vill börja med att tacka skribenterna för att ni höjer er röst för fred och rättvisa i Israel och Palestina. Alla initiativ som fortsätter att uppmärksamma de pågående folkrättsbrotten och dagliga övergreppen mot mänskliga rättigheter är välkomna.
Situationen i Israel och Palestina, och inte minst på ockuperade Västbanken och i Gaza, borde generera långt fler debattartiklar.
Artikelförfattarna beskriver en militär ockupation som pågått i 56 år – men situationen är långt ifrån statisk. Medan omvärlden främst visat intresse för de historiska demokratiprotesterna som fyllt gatorna i Tel Aviv och andra israeliska städer, har den eskalerande våldsspiralen som nu pågår på Västbanken fått betydligt mindre uppmärksamhet. Hittills i år har fler personer dödats på Västbanken jämfört med hela det ovanligt dödliga året 2022. Vi talar om en ny, brutal verklighet där högerextrema israeliska regeringsföreträdare i ord och handling nu sätter agendan.
När den israeliska regeringen tillträdde i slutet av förra året stod det klart att premiärminister Netanyahu ska arbeta för att införliva Västbanken som en del av staten Israel, i strid med internationell rätt. Varje dag tas nu steg för att infria det löftet. Bosättningarna växer och palestinska byar i dess närhet ödeläggs. Ett exempel är Ras al Tin, ett litet samhälle på Västbanken, som under lång tid utsatts för såväl husrivningar som för våldsamma attacker från extremistiska bosättare. Så sent som i förra veckan revs byns skola av israelisk militär – en av många rivningshotade skolor som finansierats av EU och medlemsstater som Sverige. Samtliga invånare har nu lämnat byn och den intilliggande bosättningen kan fortsätta att breda ut sig till priset av ytterligare en tvångsförflyttning.
Just husrivningarna och det extrema våldet från israeliska bosättare är två faktorer som gör att allt större landområden på Västbanken blir omöjliga, eller till och med livsfarliga, för palestinier att leva på. Så sker annekteringen stegvis, dag för dag – med mycket begränsade reaktioner från det internationella samfundet. Den här situationen leder också till hopplöshet och radikalisering av många unga palestinier, vilket stärker rekryteringsbasen för extremistiska palestinska grupper.
Samtidigt ropar våra israeliska och palestinska samarbetspartner på vår hjälp. Omvärlden får inte tillåta att våldet och dödandet fortsätter. De vill att allas mänskliga rättigheter respekteras och de vill se ansvar utkrävas för brotten mot folkrätten. De kräver att samma rättsliga principer som internationella samfundet vill se respekterade i andra konflikter också gäller i Israel och Palestina.
Och här finns det arbetet vi är med och stöttar. Den grundläggande respekten för internationell rätt, för mänskliga rättigheter och för både israelers och palestiniers rätt till ett liv i värdighet.
Hur en framtida lösning på konflikten ska se ut är upp till parterna – och den dagen en ömsesidig lösning nås är det vårt uppdrag att sluta upp bakom den. Fram till dess fortsätter vi att stötta det dagliga arbetet med att dokumentera människorättskränkningar, att ge palestinska ungdomar verktyg för att hålla sina lokala beslutsfattare ansvariga och att göra skolan till en miljö där barn kan fostras i demokrati och samexistens – för att nämna några exempel.
Precis som våra israeliska och palestinska partnerorganisationer och kyrkor behöver vi vara både uthålliga och modiga. Act Svenska kyrkans stöd är avgörande för dem och skulle inte vara möjligt utan det starka engagemanget från privatpersoner och församlingar för en rättvis fred i Israel och Palestina.
Johanna Wassholm
policyrådgivare Mellanöstern för Act Svenska kyrkan
Erik Lysén
chef för Act Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.