STRUKTURUTREDNINGEN. Farhågorna är så många. Kritiken skarp. Därför är den enda rimliga slutsatsen att kyrkomötet behöver ytterligare analyser och underlag för att kunna fatta beslut.
Om tre veckor startar kyrkomötets andra session då viktiga beslut ska fattas. Men denna gång lär den massmediala uppmärksamheten lysa med sin frånvaro. Den stora frågan handlar ju inte om samkönade äktenskap eller ämbetsfrågan och kan inte besvaras med ett kategoriskt ja eller nej, utan om hur Svenska kyrkan ska organiseras i framtiden.
Men det är inte trist byråkrati. Tvärtom. Här är stora saker på gång. För om kyrkomötet klubbar igenom vad som föreslås i utredningen ”Närhet och samverkan”, kommer det att medföra genomgripande förändringar för församlingarnas ställning i Svenska kyrkan. Förändringar som riskerar att undergräva det lokala kyrkliga och ideella engagemanget men också känslan av tillhörighet, en faktor som blir allt viktigare i en globaliserad värld.
Kyrkostyrelsen har velat dämpa oron och menar att förslaget tvärtom förenklar och underlättar medlemmarnas inflytande i Svenska kyrkan, framför allt lokalt i församlingarna. Förslaget innebär, menar styrelsen, att den kyrkliga strukturen förändras så att rationell förvaltning och teologisk ledning kan kombineras med små gemenskaper. Små församlingar kan finnas kvar utan att behöva läggas samman med andra till en större – sådana sammanslagningar har redan ägt rum under 2000-talet när mer än 1000 församlingar har uppgått i större enheter.
Det Låter ju bra, kan man tycka. Men kritiker anser att utredningen leder precis i motsatt riktning. Om samfälligheterna, den ekonomiska samverkan som många stadsförsamlingar använder sig av, omvandlas till pastorat – en stor administrativ enhet– blir församlingarna av med sitt självstyre. Makten koncentreras till pastoratet. Församlingarnas kyrkoherdar och kyrkoråd avskaffas. De ersätts med en kyrkoherde, ett kyrkoråd och ett kyrkofullmäktige för hela pastoratet.
Det är ett förslag som är bättre anpassat för mindre enheter än stora städer som Malmö, Göteborg och Örebro, invänder kritikerna. Det är också därifrån protesterna varit starka.
Men de föreslagna förändringarna väcker också frågan om hur demokratin i kyrkan kommer att se ut i framtiden. Idag är församlingen en egen valkrets och kyrkorådet består av engagerade församlingsbor.
I framtiden, när och om pastoratet blir valkrets, riskerar vissa församlingar att hamna helt utanför beslutsapparaten.
Dessutom får församlingarna inte längre direkt välja sina företrädare i kyrkorådet. Istället ska församlingskyrkorådet ersättas av ett mindre församlingsråd som ska utses ovanifrån av pastoratets fullmäktige. Dessa församlingsråd får betydligt mindre makt än dagens församlingskyrkoråd i samfälligheterna. Och de väljs ju nästan alltid direkt i kyrkovalet.
Så hur blir det då med den lokala demokratin och närheten till besluten? Har utredningen verkligen tänkt färdigt? Varför ens riskera att underminera församlingarnas ställning? Det går ju på tvärs mot vad som sägs i kyrkoordningen. Där lyfts församlingarna fram som den grundläggande enheten, såväl teologiskt som organisatoriskt. Det är församlingen som ska se till att gudstjänst firas, att undervisning sker, att diakoni och mission bedrivs.
I veckans nummer av KT debatteras på två uppslag frågor som rör strukturutredningen.
Mycket skarpa varningar framförs mot att förslaget inte tar hänsyn till den forskning som finns om organisation och ledning och sammanläggningar. Inte heller visar utredningen på några egentliga vinster av tidigare sammanläggningar. Det är seniorprofessor Per Hanssons analys och han befarar att ”om storpastoraten bildas kommer vi få se en oerhörd energi användas för organisatoriska frågor – en energi som nog kunde användas bättre”.
Per Hansson problematiserar vidare hur gudstjänsten ska regeleras i en gemensam församlingsinstruktion för ett pastorat. Han undrar hur en sådan ska skrivas för att ge utrymme för variationer, olika betoningar och teologier. Tar önskemål om enhetlighet över på bekostnad av mångfald? Minskar rentav det totala antalet gudstjänster? Det finns redan tecken som visar att ju större enheter desto färre gudstjänstdeltagare.
Farhågorna är så många att den enda rimliga slutsatsen att dra är att kyrkomötet behöver ytterligare analyser och underlag för att kunna fatta ett beslut. Gör ordentliga risk-och konsekvensanalyser! Tänk teologi! Och inte minst: ta reda på vad kyrkfolket vill, de många som stöttar och bär upp kyrkan. De som troget betalar sina kyrkoavgifter och nöter kyrkbänkarna. Är de medvetna om vad som står för dörren?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR