Vill kyrkan att dödssiffran för transpersoner ska vara noll?

I veckan uppmärksammades Transgender Day of Remembrance världen över. Det är en dag då vi minns de transpersoner som gått bort under året till följd av diskriminering och våld. Vi minns de personer som tagit sitt eget liv då de inte sett någon annan utväg. De som mördats då de upplevts så provocerande att någon ansett att de inte förtjänar att leva. Vi tänder ljus för dem som inte längre finns med oss.

Förra året rapporterades 437 dödsfall av det här slaget. 437 människor som inte längre finns med oss. 437 personer som mördats eller dött i suicid. Helt vanliga människor som du och jag. Med den enda saken gemensamt att de inte definierat sig med det kön de tilldelades när de föddes. Enligt den statistik som inkommit under året verkar siffran landa på runt 400 även i år.

Jag önskar att denna dag, och denna otroligt höga siffra, kan fungera som ett uppvaknande.

Att den kan skapa en gemensam vilja att förhindra att fler transpersoner mördas eller tar sina egna liv. Låt oss gemensamt arbeta för att siffran nästa år blir 0.

Du som är med i, eller arbetar i, en kyrka har ett arbete att göra här. Kyrkan är en bidragande orsak till transpersoners lidande idag. Kyrkan som stänger sina dörrar när en transperson knackar på eller som försöker stoppa den församlingsmedlem som yttrar sina innersta tankar om sin könsidentitet. Kyrkan som tvingar konfirmanden sova i ett rum där den inte känner sig hemma eller som i konfirmandundervisningen propsar på att det bara finns två kön. 

Kyrkan där prästen i sina predikningar gång på gång säger ”bröder och systrar” eller ”män och kvinnor” och inte en enda gång nämner att även den som faller utanför denna binära könsuppdelning är välkommen. Kyrkan som i personlig förbön använder fel pronomen om den de ber för.

Om kyrkan på allvar vill att dödssiffran för transpersoner ska gå ner till noll, så behöver en förbättring ske.

Jag önskar att denna fruktansvärt höga siffra ska skapa ett driv att göra livet bättre för transpersoner. Att siffran som visar att transpersoner mördas får oss att skydda dem. Att insikten om att transbarn tar sina egna liv ska få oss att läsa på om hur vi kan hindra detta.

Tack och lov så finns det forskning på hur vi kan göra detta. Det finns svar på frågan ”hur stoppar vi mord och suicid av transpersoner?”. Vi vet hur vi kan göra för att transpersoner i alla åldrar ska må bättre. Vi vet vad som bidrar till psykisk ohälsa och däri finns också svaret på hur vi istället kan främja psykisk hälsa. Och vet ni vad? Det är inte komplicerat.

Forskning visar att transpersoner som får sitt namn och sina pronomen respekterade mår bättre. Att få uttrycka sig i enlighet med sin könsidentitet och att få tillgång till könsbekräftande vård bidrar också till välmående.

Du kan minska risken för att ditt barn lider av ångest genom att låta det gå till skolan i klänning. Eller genom att låta det klippa av sig håret. Du kan minska självmordsrisken hos din partner genom att stötta den genom sin könsbekräftande vård. Du kan minska risken för att förlora din förälder om du använder dens nya namn när den kommer ut som transperson.

Med dessa enkla medel kan vi alltså minska lidandet hos den minoritet av befolkningen vars könsidentitet inte stämmer överens med det kön de tilldelades vid födseln.

”Men måste jag använda de pronomen som folk vill? Jag vill inte säga ”hen”!” Nej, det måste du inte. Men forskning visar vad det kan innebära för den personen om du inte gör det. Du kan påverka personens mentala hälsa negativt, öka den personens ångest och till och med vilja till suicid. Är det värt det? Väger din ovilja att använda ett ord på tre bokstäver tyngre än en annan människas mående?

Jag vill slutligen tända ett ljus för de transpersoner som lider av hur de behandlas i sina kyrkor. För de som blivit tillsagda att de lever i synd. För de som blivit utkastade eller utfrysta ur sina församlingar. För de som utsatts för omvändelseförsök, bibelrelaterat våld och andliga övergrepp. För de som tvingats tillbaka in i garderoben. Jag hoppas att jag nästa år slipper rapportera om dessa höga dödssiffror för transpersoner.

Jag kommer göra mitt allra bästa för att det kommande året.

Oliver Jähnke, vice ordförande och talesperson för transrelaterade frågor i Kristna regnbågsrörelsen, riksförbundet Ekho