Det finns inte fog för många av de uppfattningar som nu sprids om biståndspolitiken

Under våren har ett antal artiklar om regeringens biståndspolitik spridits, varav en del har varit direkt missvisande. Jag vill därför ge en faktabaserad bakgrund, utifrån mitt perspektiv som biståndspolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

För Kristdemokraterna, som ett folkrörelseparti, är ett livskraftigt civilsamhälle en oumbärlig förutsättning för ett fungerande samhälle i stort. Genom vår försorg har regeringens olika dokument kring biståndet förstärkts med skrivningar om betydelsen av ett väl fungerande civilsamhälle, inte minst i länder där demokratin sitter trångt. De svenska organisationerna, med sina långsiktiga samarbeten med partnerorganisationer i utvecklingsländer, har i utvärderingar visat sig stå för framgångsrika och kostnadseffektiva biståndsprojekt. Vi har därför också fått stöd i regeringen för att andelen bistånd förmedlat av civilsamhällesorganisationer ska öka. Kyrkorna utgör därvid en mycket viktig del, inte minst genom sina långsiktiga relationer till systerkyrkorna.

Vi förstår att det man hör och läser i media just nu kan verka förvirrande. Låt mig försöka förklara: Sedan ett antal år har Sida en ordning där 17 strategiska partnerorganisationer (SPO) får projektbidrag via den så kallade CivSam-strategin (Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024). Den omfattar 1,7 mdr SEK per år. Några enskilda organisationer, som Rädda barnen, Diakonia och ACT Svenska kyrkan, har egna SPO-avtal. Hundratals andra, exempelvis BRIS, SOS Barnbyar, PMU, Läkarmissionen och Erikshjälpen, måste söka projektbidrag hos en SPO som fungerar som paraplyorganisation. Dit hör exempelvis Forum Civ och Svenska Missionsrådet (SMR). För att ge alla civilsamhällesorganisationer möjlighet att ansöka om medel från CivSam-strategin på lika villkor, direkt från Sida, och därmed höja kvaliteten totalt, har KD tillsammans med övriga partier i regeringen kommit överens om att utreda möjligheten att öppna strategin för ansökningar från alla biståndsorganisationer och inte bara SPO:er.

Sida fick den 29 februari uppdrag från regeringen att senast den 8 april skriftligt redovisa ekonomiska konsekvenser av att överföra ansvaret av vidareförmedling av det stöd till civilsamhällesorganisationer, som idag utförs av SPO:er, inom ramen för CivSam-strategin. Den 15 maj ska Sida presentera hur man skulle kunna ta över det stöd till civilsamhällesorganisationerna som SPO:erna idag förmedlar och hur ett alternativ till dagens system skulle kunna se ut. Den 30 juni ska Sida rapportera hur en tidplan skulle kunna se ut, för att införa ett nytt system från 1 januari 2025. 

Det första deluppdraget tolkades dessvärre av många, inklusive Sida, som att de svenska organisationerna helt skulle förbigås och att Sida skulle ta över kontakterna med organisationerna i partnerländerna. ”Biståndet skulle förstatligas” löd rubriker bland flera biståndsorganisationer. Det finns naturligtvis inte något fog för en sådan tolkning, och ingen sådan intention från regeringen. Tvärtom utgör utvecklingssamarbetet organisationerna emellan själva kärnan i verksamheten och målen inom CivSam-strategin. Lika fjärran är Sidas förslag att minska budgeten för civilsamhället med 340 miljoner. Om ett sådan förslag finns med i slutförhandlingarna kommer vi kristdemokrater att motsätta oss det med all kraft.

Svenskt bistånd är i världsklass. I förhållande till vårt lands folkmängd ligger vi bland de mest generösa i världen. Detta har bidragit till att Sveriges anseende är högt internationellt. Oberoende utvärderingar har visat att det svenska biståndet skulle kunna bli mer effektivt och lättare att utvärdera om det fokuserades till färre tematiska prioriteringar och till färre länder. Detta var också några av huvudpunkterna i Kristdemokraternas biståndspolitiska program 1 som antogs våren 2022. 

I samband med Tidöavtalet slöts ett separat avtal kring biståndet, Bana för biståndet 2 som innebär en reformering av biståndet, som till stora delar följer den inriktning KD pekat ut. Civilsamhället pekas där ut som en viktig förmedlare av bistånd. Förutom humanitärt bistånd ska följande områden prioriteras: 

• Fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta
• Demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar
• Utökat och effektiviserat klimatbistånd
• Kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter

Andelen bistånd som förmedlas via kärnstöd till multilaterala organisationer begränsas och andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ökar. Det multilaterala samarbetet ska fokuseras till de organisationer som arbetar med de tematiska prioriteringarna, samt med humanitär flyktinghjälp och barns rättigheter.

Så långt den överenskommelse som slöts kring biståndet i samband med Tidö-överläggningarna. Den är styrande och återspeglas i alla andra styrdokument från regeringen.

Genom det nu aktuella uppdraget vill alltså regeringen undersöka förutsättningarna för att öppna upp CivSam-strategin och ge möjlighet till alla svenska biståndsorganisationer, inte bara de 17 SPO:erna, att söka medel från den. Detta skulle kunna höja både transparens och kvalitet i biståndet och dessutom göra det enklare att följa från ”ax till limpa” i och med färre transaktionsled.

Det nu pågående uppdraget kommer att analyseras och justeras av regeringen innan eventuella beslut tas om förändrad inriktning kring systemet med SPO:er. Allt förändringsarbete skapar skadlig ovisshet. Den nya modellen kommer tas fram med ambitionen att undvika sådan och möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som civilsamhället utför.

Kristdemokraternas biståndspolitik drivs av våra ideologiska grundstenar om solidaritet och syskonskap. För oss är det viktigt att värna ett starkt folkligt stöd för ett generöst och långsiktigt bistånd till fattiga länder även framåt. Därför är vi positiva till idéer som kan leda till förbättrad kvalitet och transparens i tilldelningen av biståndet.

Gudrun Brunegård (KD), biståndspolitisk talesperson