Vi välkomnar en översyn men är fortsatt oroliga

REPLIK

I ett debattinlägg i Kyrkans tidning (11/5) kommenterar Gudrun Brunegård, biståndspolitisk talesperson för KD, den senaste tidens osäkerhet kring biståndet som går via civilsamhällesorganisationerna. Hon framhåller att kyrkorna genom sina långsiktiga relationer till systerkyrkorna är en viktig del av biståndet och betonar att det inte är regeringens intention att ”förstatliga” det genom att överföra folkrörelsernas uppdrag till Sida. 

Brunegård skriver också att KD ”med all kraft” kommer att motsätta sig Sidas förslag om att minska budgeten till civilsamhället med 340 miljoner.
 

Vi uppskattar verkligen att KD stått upp för civilsamhällets roll och betydelse i regeringens nya biståndspolitik. Vi välkomnar också att KD är beredda att kämpa för budgeten för civilsamhällesstrategin och vi hoppas innerligt att dessa saker kan rättas till i de processer som nu pågår för att styra om biståndet.
 

Men för oss folkrörelseorganisationer som just nu arbetar med svenskt bistånd är det trots allt de beslut och instruktioner Sida på regeringens uppdrag gått ut med som vi har att rätta oss efter, och eftersom instruktionerna inte ändrats kvarstår vår oro. De besked som fortfarande gäller innefattar beslutet att säga upp alla befintliga avtal med svenska biståndsorganisationer och kyrkor inom civilsamhällesstrategin den 31 december 2024, vilket drabbar uppemot 1750 organisationer och samarbeten i 90 länder.
 

Det rör till exempel stöd till partners i Moçambique som jobbar med kristna och muslimska ledare för att få slut på barnäktenskap och räddar flickor som redan tvingats gifta sig, stöd till lokala organisationer i Guatemala som arbetar för demokrati och rättsstatens principer, insatser för unga i krigets Ukraina och mer än tusen liknande samarbeten runt om i världen.
 

Brunegård menar att den stora förändringen framför allt syftar till att alla svenska organisationer nu ska kunna söka medel på lika villkor, direkt från Sida. Men många organisationer är inte stora nog att söka själva. För dem krävs en plattform som SMR. Och ett annat beslut som fortfarande gäller är att civilsamhällesstrategin som tidigare varit ämnad framför allt för svenska folkrörelseorganisationer och deras systerorganisationer i partnerländer, nu öppnar upp för stora internationella organisationer.
 

Vi välkomnar att man ser över hur stödet till civilsamhället förmedlas, men det nya förfarandet riskerar att slå ut välfungerande samarbeten med små, lokala organisationer till fördel för stora internationella aktörer. Det skulle i sin tur medföra mindre mångfald och framför allt sämre möjligheter för svenskt bistånd att nå ut till de mest utsatta och marginaliserade grupperna. Dessutom värderas inte längre relationerna och förankringen som det svenska folkrörelsebiståndet har i det svenska samhället och som gör det möjligt för svenska medborgare och församlingar att engagera sig i globala frågor och bidra till global utveckling.
 

Vi samverkar gärna med KD för att säkerställa att den nya svenska biståndspolitiken blir så framgångsrik, transparent och effektiv som möjligt. Men tills det att nya beslut fattas och nya instruktioner kommuniceras till oss som arbetar med att uppnå biståndsmålen att minska fattigdom och förtryck så kommer vi att fortsätta oroa oss och sätta ljus på de risker vi ser.

Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet