Det kristna hoppet är att skapa en fredlig värld

Sören Dalevi, Otfried Czaika, biskop och stiftsteolog Karlstad stift
Olivkvist.

Foto: Getty

Krig är fel. Alltid. Men det är ännu mera fel att låta lögnaktiga och ideologiskt förvirrade diktatorer som Putin eller Hitler svepa fram med sin ondska över världen

REPLIK

Det är lätt att vara mot krig. Och det är vi också – även om just det budskapet från våra tidigare debattartiklar tycks ha gått vissa förbi. Kriget i Ukraina visar dock att naiv pacifism inte är möjligt när verkligheten knackar på. Det finns nämligen en skillnad mellan krig ur ren och skär aggression, girighet, mordlust eller ideologisk dumhet å ena sidan och självförsvar å den andra. Det ukrainska folket bör ha en rimlig chans att hindra Putinsoldater och Wagnertrupper från förstörelse, barndeportation, våldtäkter och allmän terror mot civilbefolkningen. Det rimmar dåligt med en kristen etik att inte hjälpa de svaga i nöd. Och hur trist det än må vara: den mest effektiva hjälpen i en sådan situation är effektiva vapen mot Putins angrepp. För Putin har visat vad han går för, många gånger: i Tjetjenien, i Georgien, i Syrien och nu i Ukraina. Och ytterligare mål skulle stå på tur, det har diktatorn i Kreml varit ytterst tydligt med de senaste åren.

Krig är fel. Alltid. Men det är ännu mera fel att låta lögnaktiga och ideologiskt förvirrade diktatorer som Putin eller Hitler svepa fram med sin ondska över världen. Också Hitler behövde stoppas.

Det är i sådana historiska situationer som denna den kristna fredsetiken utmanas till det yttersta: vi skall inte döda, men vi kan inte heller tillåta lögner, mordlust, våldtäkt, deportation, tortyr och ödeläggelse. För de svaga bör skyddas.

1935, bara två år efter nazisternas maktövertagande i Tyskland och fyra år innan andra världskriget påtalade lutherforskaren Arvid Runestam, som 1938 skulle bli biskop i Karlstads stift, följande:

Pacifismen är icke så självklar, som dess egna entusiaster menade, men pacifismen är idag icke heller så lätt avfärdad, som den var för några år sedan. (Statsmaktens gränser, s. 28-29).

Det är nämligen också en sak vi lär oss av kriget i Ukraina: Det kristna hoppet är och måste också i framtiden vara att skapa en fredlig värld. Men den skapas inte genom att låta Putin med sina hantlangare föra krig efter krig.

Samma dag som kriget bröt ut skrev en efterträdare till biskop Runestam, som råkar vara en av undertecknarna till denna artikel, en bön som bygger på bibelord från Psaltaren och från evangelierna. Den har betts vid flera tillfällen under de samlingar till stöd för Ukraina som arrangerats såväl på torget som i domkyrkan i Karlstad:

Gud
Du som störtar totalitära härskare från deras troner
och upphöjer de ringa och ödmjuka
Vi ber för situationen i Ukraina
Herre, grip in!
Vi överlämnar oss i dina händer
Amen

Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift
Otfried Czaika, stiftsteolog Karlstads stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Biskop Ukraina

Prenumerera på Nyhetsbrev

3 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Gunnar
Krig är rätt! Det är vad ni skriver, inget annat. Att skriva att det är fel och ändå samtidigt förespråka det, ger möjlighet för Putin att säga sig vara hotad och använda samma argument som ni, för sin krigföring. Frågan är då, vem har rätt? Sedan är det märkligt att man alltid är naiv när man, likt Kristus själv, inte gör fysiskt motstånd. Har både han och jag missförstått allting? Han skulle uppmuntrat till kamp i Getsemane istället?
Stella
Det första offret i varje konflikt är sanningen. Vi är totalt drillade i "hierarkismens primat": att det alltid måste finnas en motpol till alla krafter. Kristendom bygger på kampen mellan gott och ont. Om där finns en gud så finns där också en djävul. Problemet med den förförståelsen är, att om en är djävul så förvandlas också motståndaren till helgon per automatik. Men tänk om alla som deltar i den här konflikten är lika onda? Då spräcks ramarna till hela grunden för vår förståelse. Utan följare hade Hitler förblivit en patetisk gubbe som alena stod och gapade i ett gathörn. Ingen skada skedd. Men vi följer, som ett aningslöst lämmeltåg och tror på de enkla förklaringsmodellerna, i avsaknad av fakta. Så skapar vi ondskan tillsammans. Men det är en alltför tung bjälke att bära för var och en av oss, så vi omvandlar konflikten till en saga för att skydda oss själva från vansinne, med tydliga roller för onda och goda. Men den bilden är inte sann. Utan en gedigen kunskap om det långsamma geopolitiska spelet med sina doktriner, gängbildningar på internationell nivå och en allmänt överseende inställning till lag och rätt, finns ingen möjlighet att förstå vad som faktiskt händer.
Katarina
En läkare förklarade en allergisk reaktion så här: "Det är som att ha både Hitler och Mussolini i kroppen samtidigt." När immunförsvaret svarar på ett ämne eller virus som kommer in i kroppen som om det vore fientligt sker en immunreaktion. Men immunförsvaret kan reagera överdrivet på sånt som inte är skadligt. Då sker en allergisk reaktion som i sig kan få dödlig utgång. Inte på grund av vad som triggade det, utan på grund av den felaktiga responsen. Så tänker jag om krig och konflikter. Det är inte farligt med en galning i rummet - responsen avgör. Vi människor är som små celler i en global mänsklig organism. Vi överreagerar och skyndar till vid konflikter på ett sätt som inte alltid är sunt. Vid en skolfajt då två slåss, hela skolgården hejar på och håller på "sin". Ingen slutar förrän en stark vuxen sliter isär kontrahenterna. Vi tycks aldrig växa förbi det. Den ende vuxne vi har att vänta är Kristus. Kyrkans mest fantastiska budskap är att denne Kristus kan bo i var och en. Först då kan bråkmakare stå ensamma i fajten medan övriga botar sjuka, mättar hungrande och vårdar skapelsen.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Stockholms stift
Göteborgs stift
Västerås stift
Uppsala stift
Göteborgs stift
Stockholms stift