Stridshingstar mera spännande än åsnor?

Funderar över svenska kyrkans inställning till krig och syn på krig och medvetenhet om krig. Detta efter att ha lyssnat på Gudstjänsten i SR och sett på Gudstjänsten på tv under samma dag, söndagen den 26 mars, Jungfru Marie bebådelsedag. Kunde inte gå till min församling på grund av förkylning och satte mig ner i hemmet för att njuta av en andlig stund.

Den unga kvinnliga prästen i radio började predika om Jungfru Maria utifrån en bild från franska revolutionen, med en kvinna i ledande position i krig.

Jag stängde raskt av radion och gick över till tv:n i stället och får där lyssna till en präst från EFS som spinner på Bebådelsens tråd om oväntat besök, ängeln Gabriel och Maria, och får då till en självupplevd händelse med stridssoldater som tränar vid det ställe vid havet där prästen fikar med sin familj. Soldaterna bjuds sedan på kaffe de med. Oväntat besök kan se så olika ut, säger han.

Sannerligen!

Jag funderar också över följande: I ett av de senare numren av Kyrkans Tidning recenseras en bok skriven av militär om kriget i Ukraina. Nu har jag inte läst boken men som recensenten skriver skulle boken kunna ha varit en propagandistisk berättelse om hur Öst skriver om Väst och deras ledare. Den får en positiv recension.

I numret dessförinnan skriver biskop Sören Dalevi och Otfried Czaika om olika teorier kring fred men kan ändå inte låta bli att avsluta med kraftigt tillrop om att de försvarar Ukrainas befrielsekrig!

Vid tiden för förra regeringens ansökan till Nato kunde man på ledarsidan i KT finna en bild på dåvarande utrikesminister Ann Linde underskrivandes ansökningarna. Enligt ledarskribenten Jonas Ek ingav detta förtroende.

Detta sammantaget gör att jag undrar hur det står till med Svenska kyrkans inställning till krig, militär, militärallianser, kontra budskapet i evangelierna. Jesus Kristus som fridsfurste och Jungfru Maria som moderligheten, båda sinnebilderna för den kravlösa kärleken, nåd och styrkan i ödmjukhet och inte minst frid/fred och glädje över tillvarons skönhet?

De kvaliteterna är inget vi kan lägga på krigets konton. Där gäller bara våld, död och ett enda meningslöst lidande och förstörelse av människor och jord. För att inte tala om avhumaniseringen! Om det är krig för eller emot spelar ingen roll, utgången blir det samma, bitterhet, förödmjukelse och/eller krav på vedergällning och en oändlig sorg över dom förlorade kära, för det mesta unga pojkar. Sorgen och vanmakten som går i arv i generationer!

Militären och militär­allianserna för krigen men det är vi människor i samhället som också skapar inflytande för kriget genom vår hållning och våra attityder. Att luta sig mot allt som predikar icke-våld känns för mig som det naturligaste riktmärket för en kyrka.

Militärallianser är väl ändå att lägga sadel på hingsten?

Agneta Larsson 
pensionär, tidigare psykiatri­sjuk­sköterska, medlem i Svenska ­kyrkan och Equmeniakyrkan 
Simrishamn