Församlingen i Paris behöver sina rötter, sin kyrka och framtidshopp

SLUTREPLIK

Det är tråkigt att Anna Lundblad i sin replik i KT nummer 41 2021 inte tar till sig förståelsen av vad som står på spel utan väljer att lägga energi på att uttrycka sin förvåning över att jag inte tillägnat mig mer kunskap under min tid som Skut-anställd. Jag är väl medveten om hur beslut förbereds och tas på nationell nivå (i den av rådet ­initierade utredningens direktiv till utredarna ingår lokaler) och stolt över mina år som jag hade i utlandskyrkan, de har förutom många fina minnen och vänner även gett mig insikt om komplexiteten i frågorna.

Det är just den jag med mycket kärlek till min gamla församling försöker belysa för att inte något väldigt värdefullt ska raseras i stället för att främjas. Jag vill understryka att jag bara är en av många som är bekymrad över vad vi ser.

Så till sakfrågan att församlingen i Paris fick besked att fastigheten med kyrkan skulle säljas. Det är ett kyrkligt kulturarv som är en hela svenska folk­­ets angelägenhet om man vill följa andan i kulturmiljölagen, som hemma fast utomlands. Nu backar man om att beslutet är fattat, det är bra, men hotet kvarstår dessvärre.

Låt inte frågan om ägandet ­skymma sikten. Att det legat på staten, hos olika myndig­heter, och sedan trossamfundet är enbart formalia. Inga köpeskillingar eller köpeavtal verkar stå att finna. Kyrkan har hela tiden varit församlingens oavsett vem som för tillfället ansetts bäst lämpad att sitta på lagfarten.

För folk i allmänhet kan det framstå som förmynderi att till försäljning lägga ut en fastighet som man av allt att döma fått gratis och sedan erbjuda församlingen att köpa tillbaka den för dyra pengar.

Församlingen behöver sina rötter, sin kyrka och ett framtidshopp. En dialog måste ha som mål att ge hoppet tillbaka genom att säkra kyrkan.

Det vore ett välkommet ­bidrag från det nya Rådet för ­Svenska kyrkan i utlandet att under sin mandatperiod genom ­kloka ­beslut ha ställt sig bakom detta till äldsta utlandsförsamlingens stundande 400-årsjubileum.

Elna Wahlgren ­Lundqvist
Prost, kyrkoherde i Paris 2008–2014