Framtiden ställer högre krav än slitna argument

Peter Holmgren fokuserar i sin replik på slitna argument för dagens skogsbruk, och bortser från de flesta av skogens nyttor. Att hemfalla till ytterligheter på det sättet är tyvärr vanligt förekommande i den osakligare delen av skogsdebatten. 

Produkter från skogen är viktiga idag och också framöver, men det är missvisande att antyda att de ekologiska, klimatmässiga eller potentiella ekonomiska värdena i dagsläget faktiskt beaktas på det sätt som samhällets gemensamma mål förutsätter. Att peka på ett urval trender som Holmgren gör är inte så informativt. De senaste 10-15 åren har avverkningarna ökat, tillväxten minskat, kolsänkan minskat, och de nationella miljömålen sedan 25 år tillbaka återstår fortfarande att nå. Detta trots att andra värden sedan skogsvårdslagen från 1993 ska väga lika med produktion och avkastning. Huruvida vi kan nå våra internationella åtaganden inom relevanta områden ter sig också mycket osäkert med dagens skogsbruk. 

Det behöver inte finnas någon konflikt i att hitta en gyllene medelväg när det gäller skogens olika nyttor – snarare finns det mycket goda möjligheter till positiva synergier. De möjliga sätt och övergripande förslag som finns för att öka skogens klimatnytta i linje med uppsatta nationella mål påverkar över tid inte drastisk mängden träråvara från skogen. Det kan till exempel handla om avverkningsnivåer i linje med de vi hade endast några år tillbaka i tiden, något längre omloppstider, och mindre gallring. 

Holmgren skriver även om min kunskapssyntes Skogens klimatnytta 2.0, att den ”handlar mycket om skogens kolsänka och mindre om skogens roll för klimatomställning i samhället”, vilket är en sanning med stor modifikation. Syntesen är bredare än så, till exempel med en genomgång av skogsprodukters klimatnytta både idag och vid en bred klimatomställning. En viktig poäng är att skogsbruk behövs i klimatomställningen, men det förutsätter förändringar.

Vad Holmgren sedan vill säga med ”Men så är Rummukainen också professor i klimatologi och inte skogsvetenskap” förblir oklart, dock är han inte den första debattören som tror sig vinna poänger med det. Själv strävar jag efter att respektera kunnandet från alla relevanta håll, speciellt när frågorna såsom i detta fall skär genom olika kunskapsområden. Och jag har fina kollegor inom skogsvetenskapen som bidrar även till kunskapsutvecklingen om klimatomställningen.

Nuläget är en given utgångspunkt när vi ska tänka kring och bry oss om framtiden, inklusive i scenarier för klimatomställningen. Det är synd att inte även Holmgren lyfter blicken från hur det ser ut just idag, för att medverka i arbetet med att möta såväl utmaningarna som möjligheterna i att säkra en framtid där skogens alla olika nyttor ges plats.

Markku Rummukainen,
professor i klimatologi vid Lunds universitet, och tidigare Sveriges representant i FN:s klimatpanel och ledamot i Klimatpolitiska rådet