Glöm inte den radikala reformationen under det ekumeniska 100-årsfirandet

Reformations 500 år firade med stor glädje. Jubiléet blev en stor manifestation för den lutherska kyrkan. Vi hörde dock mycket lite om den andra grenen gav reformationen, den som vanligen kallas anabaptismen (från tyskans Wiedertaufer, det betyder omdöpare). Beteckningen var Luthers och andras öknamn på baptisterna. Själva var de bara döpare, de döpte människor som bad om dop på grund av sin tro på nya testamentet lära om omvändelse och dop. I respekt för dem och deras fasta övertygelse borde också vi kalla dem baptister, möjligen 1500-talets baptister. I dag kallar kyrkohistoriker denna rörelse för ”den radikala reformationen.”

Luther kallas reformator. Han ville reformera, det vill säga återskapa, kyrkans tro och praxis till vad den var före förfallet, synligt framför allt i avlatshandeln. Man kunde köpa syndernas förlåtelse för pengar. Detta var den katolska kyrkans stora inkomst som bland annat möjliggjorde bygget av Peterskyrkan i Rom. Reformationen startade med att Luther spikade uppå sina 95 teser på kyrkans port i Wittenberg. Baptisterna däremot ville återskapa den församling man såg i Nya testamentet. Luthers tes Sola Fide, (endast tron) betydde inte trosfrihet, tesen Sola Scriptura (Skriften allena) inte att man skulle bygga direkt på Nya testamentet. Tesen Solo Gratia (endast nåd) betydde inte frihet från dogmerna. 

Baptisterna, med sitt radikala praktiserande av Nya testamentet och krav på religionsfrihet, skulle bort ansåg Luther. I Tyskland utplånades baptisterna totalt. De fångades, hängdes, dränktes, avrättades med svärd, torterades till döds och brändes på bål. Så förlorade många tusen baptister livet hellre än att avsvära sig sin tro. En litet antal lyckades fly.

Den framstående historikern Roland Bainton skriver: ”This is one of he greatest tragedies of German history”, i The reformation of the sexteenth century (Beacon Press, 1985). Motståndet, föraktet och lögnerna har följt har följt den baptistiska rörelsen ända in i våra dagar. Föraktet och lögnerna om baptisterna sprids även i dag på olika nätverk.

Det är viktigt att dessa heroiska bekännare hedras. Deras offer har spritt baptismen över hela världen. Baptismen är i dag en världsomfattande kraftig trosrörelse med många olika former som fortfarande bygger sin tro på personlig bekännelse till Kristus genom dop och tro.

I dag ser den kristna världen helt annorlunda ut. Den ekumeniska rörelsen har skapat gemenskap bortom de gamla gränserna. Ärkebiskopen Natan Söderblom, ledande person i den ekumeniska konferensen 1925, talade om öppenhet mot frikyrkan i Sverige och hävdade att alla troende borde hitta varandra i ett gement ansvar för evangeliets förkunnelse. De tankarna vill vi fira under 100-årsjubileet nästa år.

Olle Christoffersson