Göteborg har vänt sina finsktalande medlemmar ryggen

Den befarade diskrimineringen i Göteborg har blivit verklighet. Finska gudstjänster som i flera decennier firats varje söndag och helgdag har desinficerats bort vid årsskiftet. Tidigare ansvarade stadens nio pastorat/församlingar för det finska troslivet i samverkan. Denna nödvändiga samarbetslösning för finansieringen av kyrkans minoritetsverksamhet på finska slutades vid årsskiftet.

Nu har Göteborg vänt finsktalande medlemmar ryggen och övergått till grov språklig och etnisk diskriminering av sin sverigefinska nationella minoritet. 

Av stadens 30 000 sverigefinnar tillhör 17 000 Svenska kyrkan. De får kyrkans kassa att klirra med 40–50 miljoner kronor varje år, men på finska anordnas varken gudstjänster, bibelundervisning eller leva vidare-grupper såsom hittills. Istället erbjuds ett par ”tvåspråkiga” gudstjänster i månaden i varierande kyrkor på olika klockslag, med det svenska språket i fokus.

Åtskilliga bönfallande brev och skrivelser om grundläggande finskspråkig verksamhet har pastorat och församlingar inte brytt sig om. Ett positivt undantag är en barngrupp som får fortsätta i Carl Johans pastorat. För vuxna finns inget annat andligt utbud än begravningar. 

Det som sker – eller rättare sagt inte sker – i Göteborg är inget annat än en skandal.

Vi uppskattar det som ärkebiskop Martin Modéus säger i Himmeli, Svenska kyrkans sverigefinska digitala tidskrift (februari 2023):

”När det gäller det sverigefinska sammanhanget, talar Martin om verksamhetens inkluderande karaktär. – Det är viktigt att få ha sina egna sammanhang…. För lutherska kyrkor bör det i grunden vara självklart med flerspråkiga gemenskaper med många levande språk. De olika språken och kulturerna är en gåva till kyrkan som helhet. Jag tycker förstås att det är roligt och berikande om de olika språkgrupperna då och då möts i olika sammanhang.”

Finska gudstjänster varje söndag i en och samma kyrka på samma klockslag torde inte innebära någon större ekonomisk börda för nio stora enheter gemensamt. Det som fattas är hjärta, lyhördhet och samarbetsförmåga. Samt kunskap om den sverigefinska nationella minoritetens existens och livsvillkor. 

Inför sverigefinnarnas dag, som firas årligen den 24 februari,

Merja Heed

Sirpa-Leena Kuussaari

Timo Lyyra

å vägnar av sverigefinska kyrkliga nätverket Kyrkans Ödmjuka, en av de instanser som skickat brev till församlingar/pastorat med flera hundra kyrkoavgiftsbetalande göteborgare som undertecknare