Hållbar framtid en fråga om andligt engagemang

Det obegränsade jordklotet finns inte. Det finns gränser och vi har redan förbrukat en stor del av naturresurskapitalet.  Det kan synas dramatiskt och alarmistiskt men sanningen är att vi nu, liksom tidigare i människans historia, står inför ett avgörande vägskäl.

Det obegränsade jordklotet finns inte. Det finns gränser och vi har redan förbrukat en stor del av naturresurskapitalet.  Det kan synas dramatiskt och alarmistiskt men sanningen är att vi nu, liksom tidigare i människans historia, står inför ett avgörande vägskäl. Skillnaden är att vägskälet idag är globalt och mest akut framstår klimatfrågan.

Trots allt fler vetenskapsrapporter som styrker och skärper bilden av situationens allvar och att så många har bejakat frågans avgörande betydelse för framtiden, så verkar det mest vara läpparnas bekännelse.

Klimatfrågan kräver en genomgripande förändring av vårt sätt att leva. Det är lätt att luras tro att det bara gäller teknik och politik, men den kanske största utmaningen ligger på det etiska och existentiella planet. Vi behöver en synvända.

En radikalt minskad klimatpåverkan som är nödvändig uppnås inte av små justeringar i marginalen. Ett verkligt skifte i tanken på hur vi lever tillsammans på jorden är en nödvändig förutsättning för att klara av utmaningen.

Klimatfrågan visar på den djupa orättvisa som faktiskt kännetecknar vår värld.  Den rikaste minoriteten av jordens befolkning slukar en majoritet av jordens resurser. Det i en takt som gör att de som är barn idag kommer att ha en kraftig ekologisk skuld att försöka betala tillbaka på. Skillnaden mellan statsskuld och ekologisk skuld är att statsskuld kan du förhandla ned. Klimatet går inte att förhandla med.

I den globala diskussionen idag dominerar de värden som kan mätas i ekonomiska system. Det handlar om tillväxt och ökande BNP, dvs. mer är alltid bättre. Men det är ett synsätt från en världsbild från tidigare århundraden - vi vet egentligen att det inte håller. Var finns de ekonomier som stödjer gemenskap, rättvisa och delaktighet? Istället har vi system som inte bara blundar för humanitära värden utan också för vetenskapens varningar om den ohållbara i vårt nuvarande sätt att leva.

Men aldrig tidigare har vi haft möjlighet att som art påverka hela den planetära utvecklingen! Aldrig tidigare har vi som nu kunnat påverka globala system som klimat, vatten, biologisk mångfald etc. Och ändå lever vi som om planeten var gränslös och alltid ska vara vår förlåtande moder som täcker upp för våra misstag.  

Moder Jord har täckt upp länge men nu har vi nått gränsen för vad hon klarar av. Det är dags för människan att bli myndig och ta ansvar för sitt sätt att leva och använda den kunskap som hon har om världens tillstånd.

Att vara kyrka i en sådan värld är att handla och tänka utifrån den grundläggande tanken att livet är ett och en gåva som vi fått - av nåd.  Inget vi förtjänat, bara på ett förunderligt sätt fått del av. Vi har den här världen att dela med varandra och allt annat liv och att dela den rättvist. 

Därför måste vi som kyrka, var vi än befinner oss, vara med för att skapa förutsättningar för att försvara livet och rättvisan. Livet på en planet som är hotad av vår egen framfart. Rättvisan i en situation där de som bidragit minst drabbas hårdast av ett förändrat klimat.

Det handlar om att se möjligheter till förändring och att sprida ett hopp om att vi tillsammans kan påverka och förändra mot en mer hållbar och rättvis värld.

Församlingen behöver öppna upp ett rum för samtal om livsstil och värden. Ge möjlighet till förundran över livets gåva . Vara en plats att inspirera till ett hållbarare liv lokalt.

Kyrkorna behöver i nationella och internationella sammanhang, tillsammans och i den interreligiösa dialogen försvara livet på jorden, delandet och lyfta ödmjukheten inför livets enhet. Vi behöver vara med och tillsammans formulera ett hopp om att få lämna den gamla och idag ohållbara världen för att tillsammans skapa en ny fredligare, rättvisare och hållbarare värld.

I en tid då kyrkor lockas att allt mer fokusera på sin inre verksamhet och leta sin identitet i självbespeglande andlighet och ställa frågor till sig själv som man har ett bra svar på, så bor den djupa andligheten tvärtom i att vända sig utåt. Till de existentiella frågor som hela världen står inför; - Hur ska vi tillsammans förändra världen till en hållbarare värld, en rättvisare värld, till en plats där Guds mångfald ska kunna leva tillsammans. I den frågeställningen, i det spänningsfältet blir kyrkan kyrka.

Att engagera sig utåt i den värld vi lever i är att bli mer förankrad inåt, i mysteriet. Andlighet bor i engagemang för den omvärld vi lever i. - Den längsta resan är den som går inåt, sa Dag Hammarsköld. Precis så är det. För en djupgående förändring måste vi resa både inåt och utåt.  En relevant kyrka lever ut och in!