Hur kan vi öka vår egen öppenhet?

”Varför ska bara djävulen ha den bästa musiken?”

Den som sa det var William Booth, Frälsningsarméns grundare. Han ville locka fler ungdomar till sin rörelse – och det är ju också därför Frälsnings-armén har så ”klämmig” och medryckande musik. Hm, tänk om man kunde tänka så när det gäller kyrkans kommunikation på olika nivåer. Varför ska inte kyrkan kunna kommunicera med omvärlden lika effektivt som andra aktörer i samhället?

Som det nu är når kyrkans kommunikation i första hand de redan frälsta – om uttrycket tillåts. Men räcker det? Eller har vi, eller borde vi ha, högre ambitioner för att nå ut med kyrkans budskap? Varför inte på allvar betrakta kommunikation som en del av missionen. En ökad satsning på effektiv kommunikation skulle inte minst lyfta alla internt inom kyrkan – öka stoltheten över att man spelar en viktig roll – och att den rollen gör skillnad. Framförallt skulle kyrkan kännas mer tillgänglig och upplevas som en mer ”naturlig” del av samhället i övrigt. Kyrkan har både en identitet och en image. Identiteten är vår roll i Svenska kyrkan och de kristna värden vi står för och vill ge uttryck för. Men imagen, vad man tycker och tänker om kyrkan, det är den bild omvärlden har av oss - och den bilden kan vi påverka, förändra och förstärka.

Hur kan vi öka vår egen öppenhet och tillgänglighet?

Kan vi förflytta oss uppåt i människors medvetande som en viktig aktör i samhället? Vi vet själva allt bra vi gör, men vem mer vet? Kan vi bli mer ”folkkära” för att på det sättet öka vår legitimitet och tyngd i samhället? Kan vi genom vårt sätt att vara förstärka vår roll som en sympatisk, ärlig och alltid lyssnande kraft? Kan vi agera som ett lokomotiv och uppträda som den ledare av medmänsklighet som vi har förmågan att göra? Vi kan med våra kristna värderingar visa att vi lever i samklang med människors liv - både i med- och motgång.

Tänk om vi då kunde:

Sänka tröskeln för att ”gå i kyrkan”. Kommunicera med ett vardagsspråk – och visa att församlingen och Kyrkan förstår mitt sätt att vara. Vi kan inte lita på att det av en slump uppstår ett större intresse för kyrkan och församlingarnas roll och arbete. Om vi vill vi öka insikten, respekten och därmed viljan att komma till oss då får vi själva föra fram våra argument så kraftfullt som möjligt. Vem ska annars göra det? Om vi vill nå ut till fler med våra budskap måste vi visa upp vår öppna famn på ett sätt som skapar sympati för oss som kyrka och försam-ling. Attityder bygger på upplevelser. Vill vi ändra en attityd måste vi bjuda på nya upplevelser. Det kan man göra med effektiv kommunikation.

Ulf Adamsson