Två problem med den moderna grafiska profilen

I början av seklet var högsta modet i grafisk formgivning spretande buketter, sirliga stjälkar med enstaka blad och krusidulliga ligaturer. Det åt sig aldrig in i kyrkans formspråk, lyckligtvis. Men den nya profilen är mer tidsbunden – medvetet. Så att det kolliderar med apotek och annat är inte att förvåna. 

Däremot finns det två problem med detta moderna.

• Texter på färgplattor är mer svårlästa, än till exempel svart på vitt. Kyrkan når (kanske?) unga människor med det nya, men de gamla tappar vi bort. Även gamla vilsegångna får är vi väl kallade att söka upp?
   
• Kemikalieanvändningen ökar med alla dessa färgfält, när de ska tillämpas på papper. Väldigt mycket av vår kommunikation är ju inte digital. Affischer, annonser (se KT:s platsannonssidor!), broschyrer och terminsprogram till barngrupperna … allt detta som trycks eller kopieras kunde förtjäna en mindre kemikalietyngd produktion. Kemikaliespridning är en av de planetära gränsvillkoren; farozoner som pekas ut i ”planetary boundaries” (se till exempel Biskoparnas klimatbrev (2019).

Jag hoppas därför att den grafiska profilen kompletteras med ”valvbågar” och andra element i vitt med svarta konturer.
Annars  finns förstås en genväg till att göra som en själv tycker – låt bli att använda nya logotypen!

Erika Cyrillus, präst