Svenska kyrkans styrelse beslutade om en plattform för kommunikation den 22 juni 2004. I dokumentets första del lyfts fram tre kärnvärden som ledande för kyrkan: närvaro, öppenhet och hopp.<br> Andra delen av kyrkostyrelsens beslut innehåller huvudlinjer för hur varumärket Svenska kyrkan ska föras fram.
Hur har stiften och Svenska kyrkan centralt tagit hand om denna kyrkans urkund, som man väl får beteckna kommunikationsplattformen som? Endast ett stift, Strängnäs, har tagit upp plattformen på sin hemsida. Strängnäs har även gjort en anpassning till sitt eget stift.
På Svenska kyrkans egen hemsida går det numera inte att finna plattformens text, även om jag använder denna hemsidas sökfunktion. Däremot finns på samma hemsida föredömliga anvisningar över hur jag ska använda Svenska kyrkans grafiska profil. Nu frågar jag: Varför följer inte kyrkans styrelse upp hur och om plattformen används? Varför har inte stiften följt upp kyrkostyrelsens beslut om en kommunikationsplattform för Svenska kyrkan?
Svenska kyrkan har uppenbarligen problem med sin kommunikation, också internt. Först tar kyrkostyrelsen fram ett mycket bra dokument, avsett att föra ut Svenska kyrkans trosuppfattning i dag, något det finns ett stort behov av. Sedan används inte detta dokument.
Det finns ungefär 800–1 000 präster som med jämna mellanrum enskilt eller i grupperingar agerar mot beslutet (från 1958) om kvinnliga präster eller gör negativa uttalanden om homosexuella. Har dessa präster och deras sympatisörer inte lärt något av historien? De är ju samma andas barn som de präster som ledde häxbränningarna, stödde slaveriet, uppmuntrade korstågen, stödde judeförföljelserna eller tvingade ogifta mödrar fram till altaret, oftast inför flera hundra människor, för att be om förlåtelse för att de haft sex utan att vara gifta.
I dessa dagar har frekvensen kyrkliga vigslar i Sverige för första gången sjunkit under 50 procent. I Dagens Eko motiverar ett ungt par varför de föredrog borgerlig vigsel: ”Vi tycker inte att vissa prästers agerande mot kvinnliga präster och homosexuella är kristligt.” Dessa ungdomar, och denna sjunkande kyrkovigselfrekvens, talar sitt tydliga språk. Lyssna!
Det finns ingen reklamkampanj som kan läka den ödeläggelse som Svenska kyrkans egna präster med sitt fördömande beteende åstadkommer. Jag vädjar i stället till Svenska kyrkans biskopar att ta sitt ledningsansvar över den teologiska utvecklingen inom kyrkan.
Kommunikationsplattformens text finns att läsa på www.internetkyrkan.se. Den anpassade versionen för Strängnäs stift återfinns på www.strangnasstift. com (/stiftsstyrelse/kommunikationspolicy).
Kjell Vagnhammar
kyrkopolitiker, Simrishamn
På Svenska kyrkans egen hemsida går det numera inte att finna plattformens text, även om jag använder denna hemsidas sökfunktion. Däremot finns på samma hemsida föredömliga anvisningar över hur jag ska använda Svenska kyrkans grafiska profil. Nu frågar jag: Varför följer inte kyrkans styrelse upp hur och om plattformen används? Varför har inte stiften följt upp kyrkostyrelsens beslut om en kommunikationsplattform för Svenska kyrkan?
Svenska kyrkan har uppenbarligen problem med sin kommunikation, också internt. Först tar kyrkostyrelsen fram ett mycket bra dokument, avsett att föra ut Svenska kyrkans trosuppfattning i dag, något det finns ett stort behov av. Sedan används inte detta dokument.
Det finns ungefär 800–1 000 präster som med jämna mellanrum enskilt eller i grupperingar agerar mot beslutet (från 1958) om kvinnliga präster eller gör negativa uttalanden om homosexuella. Har dessa präster och deras sympatisörer inte lärt något av historien? De är ju samma andas barn som de präster som ledde häxbränningarna, stödde slaveriet, uppmuntrade korstågen, stödde judeförföljelserna eller tvingade ogifta mödrar fram till altaret, oftast inför flera hundra människor, för att be om förlåtelse för att de haft sex utan att vara gifta.
I dessa dagar har frekvensen kyrkliga vigslar i Sverige för första gången sjunkit under 50 procent. I Dagens Eko motiverar ett ungt par varför de föredrog borgerlig vigsel: ”Vi tycker inte att vissa prästers agerande mot kvinnliga präster och homosexuella är kristligt.” Dessa ungdomar, och denna sjunkande kyrkovigselfrekvens, talar sitt tydliga språk. Lyssna!
Det finns ingen reklamkampanj som kan läka den ödeläggelse som Svenska kyrkans egna präster med sitt fördömande beteende åstadkommer. Jag vädjar i stället till Svenska kyrkans biskopar att ta sitt ledningsansvar över den teologiska utvecklingen inom kyrkan.
Kommunikationsplattformens text finns att läsa på www.internetkyrkan.se. Den anpassade versionen för Strängnäs stift återfinns på www.strangnasstift. com (/stiftsstyrelse/kommunikationspolicy).
Kjell Vagnhammar
kyrkopolitiker, Simrishamn
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR