Sedan den 11 september upplever många muslimer sig stämplade som presumtiva terrorister. Redan nu talar muslimska företrädare om hur självmordssprängningen i Stockholm eventuellt kan förstärka fördomar och utanförskap. Ett sätt att påverka debatten i en "fredlig riktning" skulle kunna vara att också någon gång våga lyfta fram gemensamma nämnare och historiska kopplingar mellan islam och kristendom. Kan en känsla av samhörighet mellan dessa två religiösa riktningar någonsin vara möjlig?

Integrationen har inneburit spänningar. Ekonomisk kris i landet har inte gjort det bättre. Människor med invandrarbakgrund har fått det svårare. Då är det lätt att människor börjar betraktas som en belastning. I denna situation uppmärksammas lättare skillnader i kultur och religion.

Men det finns flera mycket viktiga personer i Bibeln och Koranen som förenar de olika religionerna. Ibland säger man ju att kristendom, islam och judendom kan kallas för Abrahams barn. De tre religionerna benämns också ibland som syskonreligioner. Alla har de bibelns Abraham som sin stamfader. Han förenar och skapar ett gemensamt ursprung. Även muslimer håller Jesusgestalten högt. Han anses vara en profet liksom Muhammed. Ibland sägs det att muslimer respekterar Jesus men att kristna hyser mindre respekt för Muhammed. Jesus anses till exempel vara syndfri.

I den svenska historien finns dessutom flera exempel på kontakt mellan den kristna och muslimska världen. Diplomatiska förbindelser, resor och handel har lett till utbyte av tankar och idéer. Svenska konstnärer har inspirerats av den islamska världen. Svenska kulturpersonligheter har tagit intryck av sufismen.

Kontakten började redan med vikingarnas resor. På 1600-talet kunde teologistudenterna läsa arabiska både i Uppsala och Lund. Den "orientaliska kulturen" har påverkat det svenska kulturarvet. Vi ser det i arkitektur, inredning, litteratur och konst. Relationerna har varit mycket ansträngda under exempelvis korstågen men det muslimska sambandet till vårt eget kulturarv finns där.

Idag lever vi av olika anledningar med den alltmer utbredda föreställningen att islam och kristendom/europeisk kultur är svåra att förena. Det går nog att säga att det fortfarande finns ett främlingsskap inför islam i det svenska samhället. Sprängningsdåden i Stockholm kommer att göra det än viktigare för Svenska kyrkan att engagera sig i frågan om rasism och främlingsfientlighet. Vi kan inte släppa frågan om människors lika värde.

En känsla av samhörighet mellan de två religionerna tycks vara långt borta. Det radikala, på gränsen till det extrema eller militanta, finns hos enskilda individer i alla grupperingar. Förhoppningen är att vårt gemensamma ursprung och vår syskonrelation kan bära och betyda något.

Helena Myrstener,
Präst i Limhamns församling, Svenska kyrkan i Malmö