Tobias Bäckström hävdar igen i Kyrkans Tidning nummer 18/12 att det vetenskapliga underlaget för människans påverkan på klimatet är så osäkert att kyrkan inte bör ta ställning.
Hans hållning grundar sig i önsketänkande. Allt färre i vårt land men tyvärr desto fler klimatskeptiker i USA spjärnar fortfarande emot verkligheten. I USA är ”climate denial” en hel industri, delvis betald av oljeindustrin. Samma personer som i det längsta sökt förneka tobakens skadliga verkningar har nu övergått att bli huvudsponsorer för ”climate denial”. Detta är numera väl dokumenterat. Man beräknar att högst 5 procent, troligen endast 2–3 procent av vetenskapsmännen på området, numera ifråga-sätter huvudpunkterna från FN:s klimatpanel. Allt fler forskare menar tvärtom att konsekvenserna av ett varmare klimat är allvarligare än klimatpanelen förutsade 2007. Om i samband med ett barns allvarliga sjukdom 97 av 100 tillfrågade läkare tillråder omedelbar sjukhusvård, medan ett par tre menar att man kan vänta och avvakta utvecklingen, följer man rådet från de 97. Ungefär samma proportioner råder nu bland vetenskapsmännen i synen på klimathoten.
Kyrkorna har redan tagit ställning! Kyrkornas Världsråd, Vatikanen, Lutherska Världsförbundet, alla västvärldens större kyrkor, liksom deras biståndsorgan – och tveklöst också Svenska kyrkans aktörer! – baserar sina krav inför sommarens FN-möte RIO+30 entydigt på klimatpanelens slutsatser.
Men ”klimatfrågan” handlar om mycket mer än klimatförändringen. Förlusten av biologisk mångfald, ekosystemens sammanbrott och de ökande orättvisorna på jorden är tillräckliga anledningar för kyrkorna. På Askonsdagen i år utfärdade därför de 14 högsta högsta kyrkoledarna från alla samfund i Stor-britannien ett ”brådskande upprop enligt den säkraste kunskap som står att få” kring dessa allvarliga frågor.
Allt fler här hemma upplever dem också som tidens ödesfråga. Vid årets Teologifestival togs initiativ till teologiska utmaningar för att väcka till djupare engagemang. Vi som står bakom kallar det nu Teologiskt manifest för Skapelsens Frälsning och säger till slut: ”Frågan om våra livsmönster, den totalt ohållbara utvecklingen, har nu kommit att röra vid hjärtat av vår kristna tro. Vi uppfattar den som en högst allvarlig bekännelsefråga, något vi borde kunna bli överens om tvärs genom alla grupperingar och hållningar.”
Även Tobias Bäckström inbjuds att studera de samlade kyrkornas ståndpunkter och med hans egna ord ”ompröva det man tidigare trott sig veta”.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR