Kyrkans uppdrag att agera när humanismen hotar att krackelera

Vårt land måste sluta utvisa unga till krigets helvete i Afghanistan! Vi måste sluta utsätta en massa unga människor för denna mardrömsväntan. Många hukar i väntan på sitt utvisningsbeslut – andra går under jorden i desperation och rädsla för att redan fattade beslut ska verkställas. 

Det inreds hemliga Anne Frank-rum på vindar i dagens Sverige. Såväl asylrätten och religionsfriheten urholkas, när människor utvisas på det sätt som nu sker. Efter åratal av väntan, skolgång, framtidstro och relationsskapande ska de bara ut. På tisdagar lyfter specialchartrade plan med unga Svensk-afghaner som utvisas till krigets Afghanistan. Man skäms som svensk.

Många av de afghanska flyktingarna som kom hit på hösten 2015 var barn då de passerade Sveriges gräns. Som sådana hade de rätt till skydd i vårt land. Men myndigheterna hann inte med. Köerna för att behandlas av Migrationsmyndigheten blev så långa att barnen i många fall hann fylla 18 år. Eller så ”åldersuppskrevs” de enligt en helt ny och dokumenterat bristfällig ordning. Plötsligt var barnen inte längre barn – och kunde lättare utvisas.

Myndigheternas handläggning har i många fall flera allvarliga brister, inte bara att det tog oresonligt lång tid. Barns rättigheter har åsidosatts. Vad är det som gör att vi behandlar barn och ungdomar som brottslingar? De allra flesta av dessa unga har inte begått något brott. De har inte gjort något fel. De har bara flytt från krig och elände. Vårt land kan bättre och vi har råd att behandla unga människor värdigt.

Till våra beslutsfattare:
Ge dessa unga en möjlighet till en framtid i Sverige. De är värda det – och Sverige behöver dem! Stoppa denna smutsiga och ovärdiga hantering av unga som levt i vårt land i nästan fyra år. Sluta genast med tvångsutvisningarna! Det är dags för generell amnesti för alla ensamkommande unga som kom till vårt land från Afghanistan under hösten 2015! Agera utifrån både hjärna och hjärta. 

Till alla unga flyktingar i Sverige:
I det svenska folkdjupet mullrar det av solidaritet med de unga flyktingarna. Många verkar för deras sak och många ber dagligen för dem. Det är många svenskar som inte klarar av att se hur unga människors hopp om ett liv i fred grusas. Vi är många som inte vill se nära relationer och framtidstro slitas sönder när de inte får stanna kvar för att skapa ett liv i Sverige. Håll ut – ge inte upp!

Till alla som öppnat era hjärtan:
Det är viktigt att rikta ett tack och uttala kyrkans stöd till alla som kämpar för dessa unga människors rätt till ett liv. Att arbete för de unga familjerna och de ensamkommande ungdomarna är en sann kärlekshandling. De mångas engagemang, deras förtvivlan och tårar är till välsignelse för vårt land. Alla dessa ideella i mänsklighetens tjänst vet att varje människa är en medmänniska. Så byggs framtiden.

Det är svårt att inte tänka på Baltutlämningen 1946. De 146 balterna som utlämnades till Sovjet efter kriget är fortfarande ett öppet sår, en skamfläck, i svensk historia. Sveriges regering gav vika för Sovjets påtryckningar.

Vilka intressen är det som vi i dag ger vika för? Låter vi unken nationalism och främlingsfientlighet skriva agendan för hur vårt land ser på hjälpsökande medmänniskor? Och vad gör den lokala församlingen? Humanismen i landet Sverige hotar att helt krackelera när våra myndigheter agerar på detta sätt. Moder Svea gråter. Den Svenska folksjälen riskerar att svårt skadas. Då måste församling och kyrka agera. Det är vårt uppdrag.

Mats Hermansson
domprost i Visby