Kyrkligt ledarskap som att fostra barn?

Bo Håkansson, teol dr
Foto: Henrik Montgomery

Att förminska kyrkans anställda och överbetona chefens roll gagnar inte någon.

När en ny domprost ska tillsättas i Visby prioriteras (framför samhällsengagemang) ”det goda starka ledarskapet”. Kyrkorådets ordförande säger: ”På en arbetsplats är det lite som att fostra barn, det ska vara tydligt vad som gäller.”

Kyrkliga arbetsplatser utmärker sig ofta för att ha välutbildade, seriösa och engagerade medarbetare. Att förminska kyrkans anställda och överbetona chefens roll gagnar inte någon.

Medarbetarnas entusiasm kan urholkas och många chefer kan känna sig obekväma av förväntningar på pondus och auktoritet.

Och vem talar i dag om barnuppfostran i termer av starkt och tydligt ledarskap? Även med våra barn samtalar vi, lyssnar och försöker resonera oss fram till vad som är bäst.

Snart firar vi Fastlagssöndagen. Då läser vi Jesu ord i evangeliet: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk … Men så är det inte hos er.” (Markusevangeliet 10:42–43).

Bo Håkansson 
teol dr, fd sjukhuspräst i Malmö

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.