Kyrkomötet utnyttjas som språngbräda

Det framgår av både kyrkoordningen och lagen om Svenska kyrkan att Svenska kyrkan framträder som församlingar och stift och därtill har nationella organ. I kyrkoordningen konstateras att ”församlingen är den grundläggande enheten inom Svenska kyrkan, eftersom det är där människor lever, evangelium förkunnas och sakramenten delas ut”. Vidare framhålls att ”utan gudstjänsterna och gudstjänstgemenskapen finns ingen församling”. Ingen kyrka kan också sägas. Stiftets grundläggande uppgift är omedelbart relaterad till det som sker i församlingarna och gör Svenska kyrkan till kyrka.

När kyrkomötet samlas kommer representanter för Svenska kyrkan samman för att överlägga och fatta beslut om sådant där beslut behövs för församlingarnas och stiftens skull, för att dessa ska kunna fullgöra sin grundläggande uppgift. Det synes rimligt att detta på något sätt speglar sig i hur kyrkomötet är uppbyggt och sammansatt.

Som valet till kyrkomötet kommit att utformas har kyrkomötet kunnat utnyttjas för helt andra ändamål än som är avsett. I den uppföljning av senaste kyrkovalet som Kyrkans Tidning redovisat har ett par statsvetare intervjuats och uttryckt bekymmer över möjligheten för högerextrema grupper att ta plats i kyrkomötet och använda det för sina egna syften. Det har talats om Sverigedemokraternas inträde i kyrkomötet 2001 var ett medvetet sätt att kunna etablera sig politiskt. I samma artikel där statsvetarna intervjuas ser Alternativ för Sveriges partiledare resultatet av 2021 års val som ”en fenomenal valframgång för oss, och ett nationellt genombrott”. Detta kyrkomötesmissbruk är naturligtvis i första hand ett bekymmer som Svenska kyrkan själv måste ta hand om. När ulvar inte ens har fårakläder borde det vara självklart att ta sig till vara.

Valsystemet är utformat så att det inte krävs någon förankring i församlingar och stift för att bli representerad. Några grupper har kommit in bara genom att det finns utjämningsmandat där alla röster i hela landet räknas samman och ger platser i kyrkomötet. Det gällde bland annat för Sverigedemokraterna 2001 och för Alternativ för Sverige 2021. Det blir inte representanter för församlingar och stift som kommer samman när inte den kyrkliga organisationens uppbyggnad utan nomineringsgruppernas – som ju inte är delar av Svenska kyrkan – intressen blir avgörande för valsystemets utformning.

Det har allt sedan kyrkoordningens tillkomst förts diskussioner om direkta och indirekta val. Ett underlag för fortsatta samtal om detta har presenterats av kyrkostyrelsen för årets kyrkomöte. När valet nu är överståndet bör inte finnas behov att på samma sätt som under en valrörelse försvara positioner och driva en viss linje. Ett sakligt samtal om kyrkosyn och kyrkoval som inte börjar med lösningar där positionerna blivit mer eller mindre låsta är en nåd att stilla bedja om.

Gunnar Edqvist