Luther var en skicklig pedagog men inte ett geni som skapade ur intet

Biskop Sören Dalevi skriver i KT 29/30 att ”Luther var långt före sin tid när han redan 1529 djärvt vågade adressera barn som mottagare för bibellitteratur”. Artikelns slutsats, att Bibelns berättelser behöver förmedlas till barn också i dag, är lätt att stämma in i. Däremot innehåller den felaktiga fakta.

Luther utgav 1522 en liten bok med titeln Betbüchlein. Trots namnet var det inte en bok med böner utan snarare en tidig version av Lilla katekesen som också innehöll undervisning om bönen. Boken utkom i flera upplagor med diverse tillägg och varianter. Den ”barnbibel” med titeln Passional som Dalevi skriver om var ett nytt tillägg som dök upp i upplagan från 1529.

Att förse berättelser ur bibeln och andra kristna skrifter med bilder var alls inget nytt. Sådana böcker med titeln Passional var populära och hade förekommit i närmare ett halvsekel. Det Luther gjorde var att ta bort berättelser om helgonen och koncentrera innehållet på den bibliska historien.

Den första svenska versionen av Luthers Betbüchlein med Passional utkom 1553, inte 1600 som Dalevi skriver. Den finns digitaliserad på plattformen ALVIN och är med sina vackra träsnitt väl värd att studera. Adressen är alvin-portal.org och man kan söka på de första två orden i titeln, Een bönebook (obs stavningen).

Luther var en skicklig pedagog men inte ett geni som skapade ur intet. Den medeltida kyrkans pedagogiska ansträngningar hade under åtminstone 300 år före reformationen varit betydliga. Luther fortsatte i samma anda, med ungefär samma metoder. Det som skiljer honom från föregångarna är principen Skriften allena och en ny teologisk agenda.

Att han vände sig till barn och enkelt folk generellt är en sanning med modifikation. Barn med föräldrar som kunde läsa och som hade råd att köpa en bok var en liten minoritet på hans tid. De fanns främst i städerna. Men från städerna spreds den nya evangeliska läran successivt ut i landsbygden.

Satsningen på elitens barn var strategiskt riktig då. Nu har tiderna förändrats. Vilka grupper bör vi i dag söka nå, och med vilka metoder, för att långsiktigt främja evangeliet? Det är den strategiska fråga som behöver ställas. Barnbiblar kan vara en del av svaret men knappast hela.

Stephan Borgehammar, 
professor i praktisk teologi, Lunds universitet