Nationell strategi för avhopparverksamhet

Kriminella nätverk med många unga våldsbenägna utgör ett stort samhällsproblem, särskilt i utsatta områden. Dess konsekvenser med skjutningar och bombsprängningar har även spridit sig till andra bostadsområden och offentliga platser. Många av förövarna kommer från familjer där våld har varit ett naturligt inslag och de har lockats av möjligheten till materiella tillgångar och uppskattning inom den kriminella världen. Det är inte enbart dem som utsätts för skjutningarna och bomberna som är offer utan även de unga förövarna och deras anhöriga. I debatten och i politiken talas det mest om hur man ska straffa förövarna. Erfarenhetsmässigt har detta inte gett önskad effekt. Jag saknar mer debatt om vad vi ska göra för att dessa unga kriminella ska få förutsättningar att sona sina brott och ta ansvar för de skador man åsamkat brottsoffren och andra i samhället.

Många av de unga kriminella och deras anhöriga har ett lågt förtroende för myndighetspersoner medan däremot representanter för Svenska kyrkan i allmänhet har ett högre förtroendekapital och som de känner att de kan lita på. Därför är det arbete som bedrivs av vissa församlingar i samverkan med lokala myndigheter och civilsamhället kring avhopparverksamheten viktigt liksom själavårdsverksamheten på häkten och anstalter.

Inspirerad av den kristna tron vill Svenska kyrkan vara en engagerad aktör i samhället. Vi vill använda vår röst för att förändra för människor. Vi vet att det alltid finns hopp för alla människor att ångra sig och förändra sina liv men att de behöver hjälp och hitta en väg ut.

I dagens Sverige utgör de kriminella nätverken och ungdomars medverkan i dem ett stort samhällsproblem. Därför har kyrkan ett samhällsansvar att bidra med hjälp och stöd till unga att ta sig ur de kriminella nätverken och försonas med vad de har gjort och börja ett nytt liv med respekt för andra människor. Mycket görs också lokalt i samverkan med andra. För att detta arbete ska bli verkningsfullt behöver det utvidgas till fler församlingar och mer utbildning och information behövs. Att involvera fler anställda och även ideella i församlingen kan även innebära stora säkerhetsrisker. Därför behövs en nationell strategi för kyrkans deltagande i avhopparverksamheten.

Britt Björneke
Förtroendevald i Huddinge församling, Stockholms stift och Kyrkomötet för ViSK