Nu är det viktigt att kyrkan slår vakt om demokratin

För 100 år sen beslutades om demokrati i vårt land. Det ska firas med ett hundraårsjubileum. Peter Örn är ordförande i kommittén Demokratin 100 år med mottot: Vår demokrati - värd att värna varje dag. 

Syftet är att mobilisera de demokratiska krafterna och därmed värna om demokratin i en tid då den hotas. Man hoppas också på civilsamhällets demokratiska krafter och vill ha deras anslutning.

Svenska kyrkan är en del av civilsamhället. Hur ska vi i kyrkorna ta ställning?                                                                                         

Vad menas med demokrati? Vad är det vi ska värna? Var det demokrati när Hitler valdes till Tysklands ledare? Folkstyrets val var det. Men till demokrati räknar vi i väst också allas lika människovärde, det fria samtalet inom humana gränser, mänskliga rättigheter och en rättsstat.

Grundlagen regeringsformen stadgar: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”  I första paragrafen i regeringsformen står det även. ”Den offentliga makten utövas under lagarna.”  Vidare, paragraf 2: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde…” Och paragraf 9: ” Domstolar …ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen...”  I Andra kapitlet stadgas närmare om våra fri-och rättigheter.                                                                                              

Yttrandefriheten är en av de viktigaste. Den har en egen grundlag: yttrandefrihetsgrundlagen. En fri diskussion och åsiktsbildning inom humana ramar är ett nödvändigt villkor för en demokrati. Demokratins står alltså på fem ben. Dem ska vi värna, människovärdet är grunden.                                                                                                                              

Kyrkorna kan verka ideologiskt för demokratins olika värden genom sin förkunnelse och undervisning, diakoni och organisation. Kyrkorna har en historia med ett dubbelt arv. Å ena sidan ett auktoritärt/patriarkaliskt arv, å andra sidan ett humanistiskt/demokratiskt arv. Vi behöver kritisera det förra och utveckla det senare. Ett fint exempel på det är att Svenska kyrkans beslut ska barnkonsekvensanalyseras. Julinsamlingen i år går till flickors rätt.                                                                                                                             

Demokratin är grundad i den humanistiska föreställningen om människovärdet och allas lika värde. I den judisk-kristna idévärlden hävdas att människorna skapats till Guds avbild.

Det har tolkats som att alla har ett okränkbart människovärde. Därav namnet religiös humanism. Gud har också givit dem ”vissa oförytterliga rättigheter” – för att citera USA:s självständighetsförklaring från 1776.

Tanken är ett arv från de antika stoikerna som hävdade föreställningen om naturrätten. Människan har av naturen vissa rättigheter.                                                              

Delar av fornkyrkan inlemmade naturrätten i sin etik. Den har gott som en röd tråd genom historien i väst. Härskarideologin har dock dominerat. Den menar att Gud – eller folket genom härskarfördraget – har överlåtit rätten/makten till härskaren/patriarken/överheten.

Den religiösa humanismen hävdar idén om gudsavbilden med det lika människovärdet. Därför kritiseras den patriarkaliska traditionen.                                                                                                                    

Praktiskt kan kyrkorna värna om demokratin genom att de styrs, leds och organiserar sig demokratiskt. Svenska kyrkan är den största organisationen i civilsamhället och engagerar tillsammans med andra trossamfund hundra tusentals människor i sin verksamhet.

Där organiserar sig och fostrar människor i alla åldrar varandra i demokratiska former. Genom att arbeta i utsatta områden kan de medverka till att minska det demokratiska underskottet.

Svenska kyrkan bör ansluta sig till projektet Demokratin 100 år. Människovärdet är en gemensam plattform och värdegrund mellan demokratiska stater och religiös humanism, fast man motiverar det på olika sätt.

Förr var religionen samhällets sammanhållande band. Nu är det demokratin. Tilliten till den behöver stärkas. Det kan kyrkorna bidra med. Då stärks också kyrkans förkunnelse om människovärdet.

Johan Unger
seniordomprost och kristen ekohumanist