Pandemin ger en lösning på rekryteringsproblemen

Svenska kyrkan har väldiga problem att rekrytera människor till de fyra profiluppdragen musiker, diakon, präst och pedagog. Yngre väljer sällan kyrklig utbildning som förstaval efter gymnasiet och utlandsresorna. Medelålders studenter, ofta med gedigen yrkeserfarenhet, skulle gärna vilja bli profilutbildade men kan inte lägga fyra dagar i veckan under ett helt år på annan plats än hem-orten. Kravet på fysisk närvaro på en plats under ett läsår gör att människor väljer bort kyrklig tjänst, av kärlek till familjen och hemmet. Eller av krassa ekonomiska skäl, kostnaden för dubbelt boende är för hög.

Under pandemin våren 2020 exploderade de digitala mötesformerna. Många av oss upptäckte att vi sparade tid på att inte behöva resa. Kurser och föredragningar kunde mycket väl hållas digitalt med lika stor behållning som tidigare. Sedan upptäckte vi också att vi saknade mötesplatserna, men vi behövde inte träffas lika ofta som före corona.

Fässbergs församling är en del av Mölndals pastorat som är en del av Storgöteborg. Även i storstadsregionerna har Svenska kyrkans församlingar rekryteringsproblem. Från hösten 2018 har detta hänt som berör rekryteringsläget lokalt:

• För att göra ungdomar nyfikna på att arbeta i kyrkan skapades två elvamånaders ”trainee-tjänster” som tillsätts med lokala ungdomar varje år. En av dem började läsa teologi direkt efter trainee-året med avsikt att bli präst.
• En diakontjänst med inriktning på barn och familj blev vakant och lystes ut. Vi fick nästan inga behöriga sökande som motsvarade den profil som önskades. I stället för att sätta in ny annons i Kyrkans Tidning och vänta på att någon skulle lockas hit beslöt kyrkorådet att vidga sökprofilen till ”diakon/socionom med vilja att läsa till diakon”. Tanken var att pastoratet skulle kunna stödja den fortsatta utbildningen, kanske ge delvis tjänstledigt med bibehållen lön ibland, självklart vara praktikplats och stötta med litteraturkostnader. Vi var noga med att betona att prövning och eventuell antagning till diakon hanteras av biskop och domkapitel och inte av pastoratet. När ansökningstiden var slut kunde vi räkna in 55 sökande, den stora majoriteten ivriga kristna med stort hjärta för svenskkyrkligt församlingsliv. Och på ansökan efter ansökan kunde vi läsa ”jag har hela mitt liv längtat efter att förverkliga en diakonkallelse men inte kunnat för att … och nu ser jag möjligheter i stället för att mötas av omöjligheter”.
• En prästtjänst med inriktning mot ideella och fördjupning lystes ut och fick två sökande. En av dem motsvarade sökprofilen, men hen tog tillbaka sin ansökan. Också denna tjänst vidgades då av kyrkorådet till att bli en tjänst för ”präst/teolog, teolog med vilja att fortsätta studera till prästvigning”. I övrigt var annonsen ordagrant densamma. Nu fick vi 25 sökande, varav 8 var prästvigda. Även här läste vi i den ena ansökan efter den andra: ”jag har längtat efter denna möjlighet …”
• I en motion till kyrkofullmäktige i Mölndal väcktes frågan om att starta en kyrkans musikskola i Mölndal, med möjlighet för mölndalsbor att lära sig spela orgel och kompinstrument. En projekttjänst, halvtid, inrättades och när musikskolan ska starta hösten 2020 har vi elva barn och ungdomar inskrivna som (framför allt orgel-)elever i åldrarna 11–20 år.

Vi tror att kyrkan skulle vinna på att diakoner, präster, musiker och pedagoger utbildas nära församlingen, i tätt samspel med människor som ifrågasätter och ställer de fostrande frågorna. Och självklart i nära samspel med den lokala biskopen som lotsar kandidaten genom antagningsförfarandet till vigningstjänsten. En stor del av utbildningen till de fyra profilyrkena kan placeras lokalt och stiftsvis. Församlingen är den bästa utbildaren, i församlingen bör handledaren som följer studenten i ett tätt mentorskap finnas. Detta är en väl beprövad lärjungaskola: erfarenhet först, teori sedan. Sedan mer erfarenhet och förnyad teori.

Ute i församlingarna har vi under pandemins tid försökt praktisera att inte ställa in utan ställa om. Under senvåren har vi allt oftare ställt frågan: men måste verkligen allt ställas tillbaka där det var före Corona?

Svenska kyrkans utbildningsinstitut kan med fördel behålla den digitala utbildning som praktiserats under våren 2020, där profilstudierna bedrivs hem-ifrån lokalförsamlingen. Den fysiska närvaro vi trodde var nödvändig (pre Coronam) när utbildningsinstitutets regler för fysisk närvaro skapades har nu (post Coronam) visat sig inte alls stämma längre. Närvaro kan skapas digitalt, undervisning och information kan med fördel förmedlas utan fysisk närvaro. Där-emot behöver identitetsskapande samtal och formerande miljöer finnas närmare studenten: i församlingarna och i stiften.

I alla stift finns gott om församlingar som skulle fungera som trainee-platser, lokala växthus, där utbildningens innehåll aktualiseras och tillämpas i levande miljöer.

Eva Forssell Aronsson
kyrkorådets ordförande i Mölndal
Johannes Imberg
församlingsherde i Fässbergs församling
Carl Sjögren
kyrkoherde i Mölndal