Reflektera över vad delaktighet betyder

REPLIK

I debattartikeln ”Ungas engagemang får inte plats i storpastoraten” skriver debattörerna att barn och unga allt för ofta blir mottagare av kyrkans verksamhet snarare än delaktiga i den. Detta är en bild jag delar och konsekvenserna riskerar att hota Svenska kyrkan på ett sådant sätt att frågan måste tas på allvar. Huruvida nämnda problem står i direkt kausalt förhållande till storpastoratens varande låter jag vara osagt, men jag tror inte att vi måste se ungas engagemang och stora enheter som två ömsesidigt uteslutande företeelser.

Jag vill uppmana Svenska kyrkans ledare, chefer och förtroendevalda att reflektera över församlingssyn och vad delaktighet i församlingslivet faktiskt innebär. Är barn och unga en integrerad del av församlingen eller har de blivit en biverksamhet? En sådan reflektion torde vara synnerligen viktig innan man väljer att anställa personal med 'ungdoms'-prefix i yrkestitlar.

Kyrkoherdar (och alla vi andra) måste arbeta aktivt med att se till att unga får höras i beslutande rum och inte bara tro att de knackar på dörren om de själva tycker att de har något att tillföra. Finns en lokalavdelning i Svenska Kyrkans Unga i pastoratet? Se till att ha en relation till den! Nu i veckorna har alla Svenska Kyrkans Ungas lokalavdelningar sina årsmöten – syns det i din kalender?

Viss centralisering kan vara rätt väg att gå – men som vid all organisatorisk förändring krävs nya arbetssätt och attityder för att helheten inte ska gå förlorad. Styrdokument och diverse verksamhetsmallar kan utformas på toppen men de ska fungera som möjliggörare, inte murar.

Socialt entreprenörskap och innovation på lokal nivå måste ges utrymme oaktat vem som klubbar dokumenten. Jag är medveten om att detta i praktiken inte är en lätt uppgift, men det är en nödvändighet om vi – på riktigt – menar att församlingen ska gestalta Kristi kropp.

Henrik Zetterqvist