Rekrytering av medarbetare är en nyckeluppgift för alla

Svenska kyrkans rekryteringsutmaning är stor. Knappt en tredjedel av prästerna och diakonerna i tjänst är 60 år eller äldre. Till detta kommer de cirka 450 inrättade präst- och diakontjänster som är vakanta. Antalet nya präster och diakoner är betydligt färre än antalet som går i pension. Utmaningen ser liknande ut för kyrkomusiker och församlingspedagoger.

I Svenska kyrkan är vi bra på att upprepa dessa fakta, att beskriva problemet, men sämre på konkreta åtgärder som får fler att upptäcka sin längtan och kallelsen till kyrklig tjänst.

En församling är inte sina anställda. Församlingen är alla som genom dopet bär uppdraget att föra ut evangeliet i världen.
Rekryteringen av nya medarbetare är en nyckeluppgift för alla och det finns ingen värderingsskillnad mellan att vara anställd, ideell eller förtroendevald medarbetare. Samtidigt är det lätt att konstatera att det behövs fler som vill gå in i något av kyrkans fyra profilyrken.

I Växjö stift formade vi för några år sedan rekryteringsprogrammet ”Framtidstro”. Programmets första, och viktigaste, del handlar om församlingen som rekryterande miljö. I den andra delen listas tio konkreta, stiftsgemensamma satsningar. Jag vill berätta om tre av dem. Gemensamt är att de kombinerar livet i församlingen med stiftsorganisationens roll som ”katalysator” i rekryteringsprocesserna.

1. De senaste fyra åren har 53 unga vuxna varit traineer i någon av stiftets församlingar. Under tio månader har de fått prova på tjänst i församling parallellt med Svenska kyrkans grundkurs. Satsningen är framgångsrik. Cirka 30 procent av deltagarna studerar nu med siktet inställt på framtida tjänst som präst, diakon, församlingspedagog
eller kyrkomusiker. I år är det tolv nya, unga vuxna som deltar i programmet.

2. Viktigast för rekrytering av nya kyrkomusiker är församlingens musikundervisning. De senaste åren har jag ofta talat om det med kyrkomusiker och kyrkoherdar. I stiftet finns nu knappt 100 unga orgelelever, ett antal som ökar stadigt. Några av dessa deltog nyligen vid en konsert i Växjö domkyrka där allt från ”Lilla Snigel” till Bach framfördes. Efter konserten bjöd jag till tårtkalas i biskopsgården. Kyrkoherdarnas tydliga prioritering av undervisning i kyrkomusikernas tjänster liksom de två växande nätverken för undervisande kyrko-
musiker är tydliga framgångsfaktorer.

3. I våras uppmuntrade jag församlingsmedarbetare att ta med sig någon som kanske är intresserad av ett av kyrkans profilyrken till en kväll i biskopsgården. Kvällen fick heta ”Nyfiken på”. Vi talade om kallelse, tjänst i kyrkan och stiftets rekryteringsansvariga berättade om utbildningsvägarna. Omkring 40 nyfikna kom, de flesta unga, och kvällen har lett till ett antal intresseanmälningar. En ny kväll planeras till den 7 mars 2023.

Alla Svenska kyrkans församlingar behöver en genomtänkt idé om hur församlingsbor ska kunna upptäcka sin längtan och kallelsen till kyrklig tjänst. En bra metod är att i alla verksamheter låta deltagarna dela sina berättelser om vägen till kyrkligt engagemang. Erfarenhet visar att på platser där kallelse- och livsberättelser delas, formas sammanhang som fler vill vara en del av. Ofta framträder ett mönster i dessa berättelser. Starten var en enkel fråga: ”Vill du…?”, ”Kan du tänka dig…?”, ”Vad längtar du efter?”.

Den kultur som behöver formas i Svenska kyrkans församlingar kan enklast, kortast och bäst beskrivas som ”mod att fråga, mod att dela.” Den devisen präglar arbetet i Växjö stift och kan på sikt forma en kultur där kallelse och rekrytering står i centrum. En kultur där rekryteringsutmaningarna beskrivs ärligt, men där det inte stannar vid beskrivningar av problemet, utan leder till konkreta åtgärder. Sådana finns överallt i Svenska kyrkan. Låt oss hitta sätt att generöst dela dem med varandra.

Fredrik Modéus,
biskop i Växjö stift