Jag har ingen utbildning i teologi, så jag kan inte mäta mig med Tommy Dahlman och hans 21 pastorskolleger. Men jag dristar mig ändå till att, genom att läsa min Bibel och utgå från det jag känner i mitt hjärta, ge yttryck för en del tankar som delvis anknyter till teologi. Men det är som sagt bara en enkel lekmans tankar.
I Apostalgärningarna 10–11 beskrivs en syn som Petrus har och som får till följd att han tvingas omvärdera sin syn på vad som är rent och orent i Guds ögon. Petrus ger själv uttryck för detta när innebörden går upp för honom. För en man med hela sin uppväxt i den judiska tron och traditionen torde detta vara en omställning som ter sig helt osannolik och totalt omvälvande. Genom detta startas också spridningen av evangeliet till hedningarna, till de som tidigare varit uteslutna från Guds omsorg.
Tänk om Gud vill säga något till oss i dag, något som tvingar oss att totalt omvärdera det som för många varit en sanning i både tro och tradition under århundraden?
Berättelserna om fariséerna och de skriftlärda under Jesu tid och i synnerhet under hans sista dagar känner vi till. Deras trångsynthet, maktfullkomlighet och rädsla ledde till dömande och till slut döden för Jesus. Förföljelser av de kristna efter Jesu död ledde till oerhört stort lidande och kval för de människor som stod upp för sin tro.
Tänk om dagens skriftlärda finns bland pastorer och teologiskt bevandrade människor, dagens religiösa auktoriteter, som genom samma trångsynhet och rädsla agerar så att kristna utsätts för samma lidande och förföljelse för sin tros skull?
Jag tror inte de skriftlärda på Jesu tid var onda. Deras agerande bottnade säkert i rädsla och ofullkomlighet att se det goda i Jesu budskap och i att riskera att förlora sin auktoritet i samhället. De trodde säkert att deras ställningstaganden var rätt och sanktionerade av Gud själv.
Problemet är egentligen inte att Dahlman och hans kollegor tror och tolkar Bibeln på det sätt de gör. Även om jag inte över huvudtaget delar den bibelsyn och tolkning som man ger yttryck för, måste jag i både religionsfrihetens och demokratins namn stå upp för deras rätt att tro och tycka så, även om det bär mig emot och mitt hjärta skriker.
Problemet är däremot att man i stället för att ge uttryck för sin åsikt, menar att detta är sanningen och om man ska kunna leva som äkta kristen finns det inget utrymme för ett annat synsätt. Man sätter genom detta sin egen övertygelse över andras, förminskar alla andra oliktänkandes tro, och ogiltigförklarar vår rätt att tolka och dra andra slutsatser av Bibelns budskap.
Dahlman går också diametralt emot Jesus agerande när han trampar på dem som redan ligger genom att samtidigt hävda att man som utlevd homosexuell lever i total synd och menar att för de som lever i homosexuella relationer är himlen inte öppen. För dem väntar helvetets kval. Jag kan upplysa Dahlman om det för vissa homosexuella i så fall inte blir så stor skillnad. Många av dessa människor lider helvetets kval på jorden redan i dag.
Mot oss andra som försöker vara äkta i vår tro och tror att rätten till himmelriket inte handlar om sexualitet eller identitet, utan om Guds kärlek och nåd, och som inte delar Dahlmans gudsbild eller bibeltolkning är detta en ren skymf. Vår tro är alltså inte äkta. Att ta sig rätten att i Guds namn inkludera eller exkludera människor brukar på värdsligt språk kallas hybris, på religiöst språk hädelse.
Ironiskt nog säger han också ”Ytterst sett är det Gud, och inte människor, som ska döma allt skapat” samtidigt som han inte inser att han och hans kollegor genom sina uttalanden, skuldbelägganden och fördömanden tar sig rätten att göra just detta. Det är svårt att se bjälken i sitt eget öga när man har fullt upp med att försöka hitta flisan i andras.
Johan Broman
kyrkorådets ordförande,
Tranås pastorat
LÄGG TILL NY KOMMENTAR