Skut är en del av församlingsarbetet

Jag har med stort intresse läst Göran Sagens inlägg i Kyrkans Tidning nummer 39/19 om Act Svenska kyrkan. Jag redovisade för något år sedan i KT min oförståelse för namnbytet, bland annat mot bakgrund av liknande kostsamma byten.

Men nu är vi här efter att ha spenderat ett antal miljoner. Till vilken nytt får vi veta i sinom tid.

Men, kanske namnbytet ändå har något gott med sig för oss Skut-ombud, en verksamhetsdel som tycks leva en alltmer tynande tillvaro i de internationella grupper som många församlingar bildat, så ock i min egen församling i Järfälla.

Göran Sagen påminner oss om Svenska kyrkans internationella arbete står på två ben, det ena ett Svenska kyrkans biståndsarbete det andra ett förlängt församlingsarbete utanför Sveriges gränser.

Det är således två helt eller delvis skilda verksamheter. Skuts arbete innehåller givetvis ofta också en hel del verksamhet av socialt stödjande karaktär.

I realiteten har, enligt min erfarenhet, Skuts arbete mer eller mindre uppslukats av det fokus på det internationella arbetet som tycks ha hur mycket resurser som helst i kyrkans hus i Uppsala medan Skut, delvis självförvållat, varit föremål för ett hopplöst dividerande om var fokus på hemmaverksamheten ska ligga.

Till detta kommer en period av sorgligt ansvarslöst hanterande av tilldelade resurser. Det senare tycks dock, glädjande nog, numera vara historia. Det är heller inget som församlingsmedlemmar numera frågar om.

Även jag förutsätter att det gemensamma församlingsarbetet med Act och Skut nu byter namn från dagens internationella grupper till något mer jämlikt som visar på de två likvärdiga benen. Act/Skut-gruppen kan duga innan någon eventuellt kan finna ett bättre samlande begrepp.

Samtidigt är jag övertygad om värdet av att träffas tillsammans, men då, som sagt, på mer likvärdiga villkor.

Detta krav gäller också fördelningen av rikskollekter över året, där jag på Mikaeli-dagen talat för en av två riktiga Skut-kollekter under året medan kollekter till Act, det vill säga det tidigare internationella arbetet, har en uppsjö av söndagar.

Det handlar inte bara om hur mycket pengar de kollekterna inbringar utan kanske än mer om möjligheten att ge de båda verksamheterna likvärdig uppmärksamhet.

Jag påstår också, med egen lång erfarenhet av internationell biståndsverksamhet, att det arbete som sker inom Act, hur behjärtansvärt det än är, i många fall sköts lika bra av andra biståndsorgan medan Skuts arbete är som det är, det vill säga en del av Svenska kyrkans församlingsarbete.

Därmed utgör det själva grunden för hela vår existens och möjlighet att utvecklas som kyrka. Ni vet det där med grenen och så vidare.

Inge Gerremo