Sorg och besvikelse när sverigefinska verksamheten läggs ner

Vi är en grupp kvinnor som har deltagit i en fördjupad bibelstudiegrupp under flera år i den sverigefinska församlingsverksamheten i Göteborg.

Vi har tagit emot nyheten om den sverigefinska verksamhetens nedläggning med stor bestörtning, sorg och besvikelse.

Flera av oss har kommit till tro genom bibelstudier i den sverigefinska verksamheten. Under de senaste sju åren har det funnits en nybörjargrupp (Alpha) varje år, samt en fortsättningsgrupp, Beta.

Vi som undertecknar detta brev har fortsatt vidare i en grupp som vi kallar Al Dente (tuggmotstånd).

Flera av oss skulle aldrig ha kunnat delta i liknande grupp på svenska, dels på grund av sämre språkförståelse, dels för att man kommit till tro på vårt eget språk som är ”hjärtats språk”.

Vår grupp har utvecklats med tiden till att bli en ”förbönsgrupp” och i våra egna privata liv har bönen kommit att spela en allt viktigare roll.

En del av oss har kommit till kyrkan genom en sorgegrupp, även den på finska. Genom den har vi fortsatt till Alpha, sedan Beta, och nu Al Dente. Gruppen har också varit en ”rektyreringsbas” för kyrkans Väntjänst på finska. Väntjänsten utgör en viktig del för många ensamma pensionärer i Göteborg. Ofta har de varit verksamma i arbetslivet men med åren glömt bort svenskan.

Vår förhoppning är att ni förstår den viktiga betydelsen av kyrkans sverigefinska verksamhet, vilken glädje och gemenskap i tron den innebär. Vi vill att ni tänker om angående den gemensammafinansieringen av den sverigefinska verksamheten.

Här är det är inte fråga om en revitalisering av det finska språket. För oss handlar det om vårt hjärtats språk, det enda som vi kan reagera med från hjärtat. Vi är likvärdiga medlemmar i Svenska Kyrkan med dem som talar majoritetsspråk.

Om vi inte kan fortsätta att ha våra grupper i den sverigefinska församlingsverksamheten, kommer vi att förlora den enhet som är en förutsättning till att vara en del av kyrkan och den kristna tron.

Vad ska vi göra sedan? Är det någon mening att fortsätta betala till Svenska kyrkan som inte bryr sig om oss? Kanske enda möjligheten är att byta samfund. Pingstkyrkan i Göteborg har fortfarande kvar sin finska enhet.

Arja Torkko och Sanni Saastamoinen, Backa pastorat

Teija Bergal och Pirjo Pöllänen, Nylöse pastorat

Christine Haryana, Carl-Johans pastorat

Kaisa Tikkanen Forsberg, Örgryte pastorat

Pirjo Nikkilä, Domkyrkopastorat

Eeva Haavisto, Västra Frölunda pastora