Organisation. Kyrkoordningen behöver ändras för att tydliggöra att församlingsrådet har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen.
Ofta proklameras att församlingen är den primära enheten i Svenska kyrkan. Verkligheten är delvis dock en annan.
En anledning är oklar församlingssyn. I kyrkoordningen finns varierande församlingsbegrepp, såsom gudstjänstfirande församling, territoriell församling och som pastoralt område. Härutöver finns praktisk-teologiska kriterier för en församling vid beslut om församlingsindelning, nämligen att det ska firas gudstjänst, finnas minst ett kyrkorum och personer som tar ansvar.
Den lokala gudstjänstfirande församlingen måste vara en nödvändig utgångspunkt. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, möte med den levande guden. Gudsmöte i ord och sakrament leder över i andra möten människor emellan i diakoni, undervisning och mission. Tiden är nu inne för en förnyad och fördjupad teologisk analys av församlingsbegreppet.
Svenska kyrkans lokala struktur bygger numera på den principiellt sett goda grunden att ansvar för verksamhet och resurser ska hållas samman. Form, innehåll och identitet måste integreras. Ambitionen att en pastoral helhetssyn ska genomsyra den lokala nivån har emellerid inte slagit igenom än. Detta kan innebära att spänningar av mer primitiv karaktär uppstår mellan församlingar och pastorat/tidigare samfällighet.
Begreppet lokalt pastoralt område är något oklart. Det är viktigt att erinra om att områdesbegreppet inte är det centrala, utan att församlingar består av människor, kyrkfolket, den gudstjänstfirande församlingen, de heligas samfund i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt utdelas, inte i en sluten utan öppen gemenskap, eftersom evangelium är till för alla människor. Identitet och öppenhet utesluter inte varandra.
En starkt bidragande orsak till att viss förvirring och oklarhet råder om församlingens ställning är kyrkoordningens reglering av församlingsrådens uppgift. Församlingens uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission motsvaras inte av församlingsrådets uppgift.
Församlingsrådet, församlingens styrelse, får sina uppgifter från tre håll:
1. Uppgifter som anges i kyrkoordningen.
2. Uppgifter som framgår av församlingsinstruktionens beskrivning av ansvarsfördelningen mellan pastorat och församling och församlingarna emellan.
3. Uppgifter som kyrkorådet därutöver delegerar till församlingsrådet.
Bestämmelserna i kyrkoordningen om församlingsrådets uppgifter handlar främst om församlingens gudstjänstliv. Övriga delar av den grundläggande uppgiften – diakoni, mission och undervisning – är pastoratets uppgift, om inget annat beslutas. De ytterligare uppgifter som en enskild församling kan ansvara för avseende den grundläggande uppgiften ska framgå i församlingsinstruktionen. Församlingsrådets ansvarsområde är alltså i stor utsträckning beroende av församlingsinstruktionens innehåll samt av delegationer.
Reglerna har visat sig vara mindre lyckade. Den förmodligen icke avsedda och konstlade uppdelningen av den grundläggande uppgiften i fyra separata delar och inte i fyra dimensioner av samma uppdrag är principiellt sett olycklig. Beslutsfattandet kompliceras och svårigheter uppstår i fråga om ansvarsfördelning mellan församlingar och pastorat.
Problemen har på initierat sätt uppmärksammats i motioner av företrädare för olika nomineringsgrupper till nu aktuellt kyrkomöte. Med rätta påpekas att ledamöter i församlingsråden upplever frustration över sitt otydliga styrelseuppdrag.
Kyrkoordningen behöver alltså ändras i syfte att tydliggöra utgångspunkten att församlingsrådet med beaktande av det gemensamma uppdragets princip (den dubbla ansvarslinjen) har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen. Detta utesluter självfallet inte att en församling samverkar med andra församlingar och pastoratet.
Ett sådant tydliggörande förenklar pastoratets roll att ansvara för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift. Härigenom undviks onödiga och byråkratiskt tungrodda relationer mellan församlingar och pastorat. Likaså minskar behovet av omständliga församlingsinstruktionsregleringar. Församlingens ställning stärks. Församlingen blir myndig.
Anders Bexell
Ledamot i församlingsrådet i Lunds domkyrkoförsamling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR