Svenska kyrkan behöver göra mer för de hemlösa

 Kalle Lundahl 

Bild från ett par år gammalt reportage från S:t Clara kyrka i Stockholm.  

De hemlösa ska ha en kyrkobyggnad i varje stad som de kan betrakta som sin klippa: den är öppen oavsett årstid och omständighet.

Varje stad ska ha en kyrka öppen dygnet runt, året runt, där hemlösa får sova. Detta förslag behöver inte kosta en enda krona för kyrkan. Redan idag finns det kyrkor som har öppet på dagen och det finns ingen övervakning där.

Om det behövs övervakning kan man be volontärer turas om att vakta kyrkan och/eller bekosta en nattdiakon på deltid. Detta borde vara en prioriterad kostnad!

Måste inte kyrkorna ordna med madrasser, täcken, kanske något enkelt ätbart, och städning efteråt? Vad beträffar städning – kyrkorna brukar ändå städas på morgonen, så det blir ingen extra utgift för städning. När det gäller sovplatser, föreslår jag att man låter folk sova på kyrkbänkarna. Om man börjar med att organisera madrasser, täcke och mat blir det en extra börda för de lokala kyrkorna. Men om någon privat aktör absolut insisterar att ordna mat ska jag inte hindra detta.

Den tyske arkitekten Ludwig Mies van der Rohe hade ett välkänt motto som löd: ”Weniger ist mehr” (”Mindre är mer”). Mottot beskrev den minimalistiska arkitekturen; med mindre effekter eller utsmyckningar uppnår man mer.

Jag vill att kyrkan ska uppnå mer med en minimal insats. Det väsentliga är att rädda hemlösa från kylan och andra faror förknippade med att sova under bar himmel.

Låt mig nämna en kyrka som har samlat en mycket stor skatt i himlen, S:ta Clara kyrka i Stockholm. S:ta Clara har öppet även på natten. S:ta Clara kyrka ordnade med madrasser till hemlösa men fick sluta med det på grund av problem med försäkringsbolaget. Så folk är fortfarande välkomna att sova över i S:ta Clara men man får sova på bänkarna.

S:ta Clara har alltid en präst eller diakon som övernattar plus fyra nattvolontärer som håller vakt under natten.

Jag önskar att de hemlösa ska ha en kyrkobyggnad i varje stad som de kan betrakta som sin klippa: den är öppen oavsett årstid och omständighet.

Måste kyrkan verkligen vara öppen året runt – även under de ”varma” sommarmånaderna? Det är en större risk att utsattas för övergrepp när man sover utomhus – oavsett årstid. Må Svenska kyrkan erbjuda en klippa där folk kan känna sig trygga.

Vi får inte glömma att det kan vara kallt även under sommaren. Men det är långt till sommaren. Vi är i mitten av den kallaste perioden av året då många lider svårt – det brådskar, tiden är kort (1 Kor. 7:29).

Svenska kyrkan behöver göra mer för de hemlösa, Herrens minsta bröder. Det borde inte vara en stor uppoffring att ha en nattöppen kyrka i varje stad.

Låt oss komma ihåg liknelsen i Matteus 25 där så kallade rättfärdiga försöker hitta på ursäkter att de inte gjorde något för hemlösa:

”Herre, när såg vi dig hemlös och tog hand om dig?” (v. 38).

Jesus kommer att svara de rättfärdiga (v. 40):

”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”  

 Kalle Lundahl 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Hemlöshet

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Grundtrygghet
Hela vårt samhälle borde och behöver göra mera för den som lever i hemlöshet. Varför blir en människa hemlös? Hur kan vi förebygga brist på bostäder som människor har råd att bo i, förebygga våld i nära relationer, förebygga att människor fastnar i missbruk, förebygga att människor inte klarar skolan eller blir diskriminerade på arbetsmarknaden, förebygga att psykiska sjukdomar bryter ut och fördjupas, förebygga att den som behöver stöd saknar stöd? Hur kan vi förebygga allt detta, så att människor får bättre möjligheter i livet? Och hur hjälper vi människor när man väl hamnat i strukturell eller social hemlöshet? Att erbjuda tak över huvudet i en akut situation är en bit, en viktig bit som kan handla om liv och död. Men hur förebygger vi och skapar varaktiga lösningar för människor att växa i ansvar och trygghet, i sitt liv? Hur ger vi varandra möjlighet att skaffa oss en bostad, att ha råd med den och kunna sköta den? Varje människa borde ha rätt till det. Vilka goda exempel finns?
Hemlös är vem?
Gott! Sen behöver föreställningarna om hur en hemlös människa ser ut definieras. Skrämmande många kvinnohus och kvinnojourer vittnar om kvinnor och barn,som helt utan egentliga svårigheter att leva i samhället ändå i ställs på bar backe. De ramlar handlöst mellan stolarna i ett system som inte klarar att ge dem bostad i skydd från våldsamma förövare som i praktiken äger dem i en ekonomisk fångenskap omgärdad av hot och våld. En stor skara är också ungdomar vars vuxenliv börjar illa då de inte får tag på bostad och inte kan tacka ja till studier, de måste bo kvar hemma längre mot sin vilja och kommer in i en dålig spiral av skamkänslor m.m.