Svenska kyrkan behöver ­mindre byråkrati och mer tillit

De senaste åren har lösningen på många av Svenska kyrkan utmaningar varit att församlingen eller pastoratet ska ta fram ett styrdokument. Instruktioner med riktlinjer för begravningsverksamheten, doppastoral, ­lokalförsörjningsplan, plan för lärande och undervisning, församlingsinstruktion och konfirmandhandlingsplan är några exempel vid sidan av de styrdokument som krävs på grund av lag, förordning eller avtal. Kärnfrågan är om dessa dokument bidrar till god församlingsutveckling.

För vart och ett av styrdokumenten utfärdas ofta detaljerade anvisningar, framtagna av sakkunniga inom respektive område. Mycket är naturligtvis bra, men när expertinstruktionerna ska omsättas till praktik av kyrkoherdar och kyrkoråd blir det ofta svårt.

Alla frågor är, av rent mänskliga skäl, inte lika prioriterade i det lokala arbetet. Samtidigt säger vårt inomkyrkliga regelverk att dokumenten ska tas fram. Resultatet blir ofta styrdokument utan den förankring som krävs för att de ska få genomslag. I floran av dokument riskerar församlingsinstruktionens roll som det överordnande styrdokumentet att undergrävas.

En kyrkoherde berättade för en tid sedan: ”Om vi ska ta fram alla styrdokument som krävs, i en så bred delaktighetsprocess som behövs för att de ska få genomslag, skulle vi inte göra något annat än att ta fram nya styrdokument. Följden blir pappersprodukter utan förankring och genomslag. Om någon skulle fråga kan vi i alla fall säga att vi har det efterfrågade dokumentet, i en pärm någonstans.”

Så här kan vi inte ha det. Svenska kyrkan behöver något annat. Vi kan bättre. Tilliten till kyrkoråd och kyrkoherdar behöver stärkas. Stift och nationell nivå behöver lita på att kyrkoherdar och kyrkoråd har förmåga att fatta de strategiskt rätta besluten för en god församlingsutveckling.

För att stärka tilliten behöver vi föra samtal om Svenska kyrkans organisations- och styrningskultur. För en tid sedan samlades kyrkoherdarna i Växjö stift till en fortbildningsdag med ­Patric Åberg, kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge. Temat var tillitsbaserad styrning och ledning, ett område där Östra Göinge är en förebild för många av Sveriges kommuner.

Patrics föredrag både inspirerade och utmanade. Med klok argumentation menade han att de få styrdokument som behövs ska peka på övergripande riktning samt att kommunstyrelse och ­ledande befattningshavare ska fatta så få beslut som möjligt. Besluten ska i stället fattas så nära verksamheten som möjligt.

Docent Louise Bringselius, forskningsledare i den statliga utredningen Tillitsdelegationen, lyfter fram liknande tankegångar i sin forskning. Hon menar att styrelsen och ledaren behöver fungera som kompass, coach och väg­röjare för att frigöra den motivation och det omdöme som finns i en organisation.

Men arbetet får inte stanna vid samtal. Vi behöver också konkreta insatser som syftar till att avlasta församlingarnas och pastoratens administrativa börda. Vi behöver hitta sätt där de upplevda kraven minskas, så att tilliten och kompetensen kan frigöras.

Ett sätt kan paradoxalt nog vara att församlingsinstruktionen kompletteras med några perspektiv, samtidigt som kravet på några av de nu fristående dokumenten släpps. Som en följd skulle församlingsinstruktionen stärkas som det verkligt grundläggande styrdokumentet i församlingen. Eftersom församlingsinstruktionen utfärdas av domkapitlet skulle också Svenska kyrkans identitet som en episkopal kyrka där församling, stift och biskop hör samman stärkas.

Jag inledde med orden ”Svenska kyrkan behöver inte mer byråkrati. I tillit till ideella, förtroendevalda och anställda medarbetare behövs tid, kraft och mod för att tillsammans med församlingsbor forma kyrkans liv i vardag och fest.” Just så är det. Det är nu vi har möjlighet att börja vandringen mot en mer tillits­baserad styrnings- och ledningskultur. Erfarenhet från väl fungerande församlingsarbeten visar att tilliten bär. Det krävs mod för att släppa kontrollen. Det krävs mod för att vara kyrka.

Fredrik Modéus
biskop, Växjö stift