Tro måste få intellektuell näring

Katedralakademin i Stockholm har givit ut en 40-sidig bok med titeln Vad är teologi? Teologisk bildning i akademi, kyrka och samhälle. Den utgörs av en lätt bearbetning av ett föredrag som professorn i systematisk teologi vid Göteborgs universitet Ola ­Sigurdson hållit vid Katedralakademin i Stockholms stift. Det är den tredje boken i akademins utgivning. Delar av budskapet kan tänkas väcka debatt och reaktioner, om boken bara får den spridning den förtjänar.

Sigurdson visar övertygande hur teologisk kunskap, reflektion och bildning är väsentlig för såväl akademi som kyrka och samhälle i stort. Samtidigt menar han att han ser ”få tecken på att någon avancerad reflektion med teologiska förtecken äger rum i Svenska kyrkan i dag”.

Som ett lysande undantag lyfter Sigurdson fram avgående ärkebiskopen Antje Jackelén, som han menar ”stått för reflektion av obestridlig akademisk kvalitet”. Trivialisering av den teologiska reflektionen och utarmningen av den teologiska bildningen förefaller efter läsningen av Sigurdsons text som en stor fara för samtid och framtid. Detta samtidigt som talet om lärande tagit ny fart i olika svenskkyrkliga sammanhang och en hel mängd dokument om detta lärande produceras och sprids för omsättande i församlingarna.

Ola Sigurdson bidrar inte bara med denna bakgrundsbild och samtidsanalys utan också med några tentativa förlag på vad som krävs för att upprätthålla en välgrundad teologisk analys och bildning i Svenska kyrkan fram­över. Tid, ansvar och incitament är de tre nyckelord som Sigurdson ger sin läsare.

Teologisk bildning kräver tid, att personer på olika nivåer i Svenska kyrkans organisation får möjlighet att avsätta den tid det tar för att hållbart bidra till det teologiska arbetet. Ansvar genom att ekonomiskt och strategiskt ansvariga på olika nivåer i Svenska kyrkan bidrar till att skapa utrymme finansiellt och tidsmässigt för denna fortgående avancerade teologiska reflektion. Den kommer ju annars inte att ske någon annanstans, av någon annan aktör. Incitament genom att just bildningen som en av förutsättningarna för en trovärdig framtida Svenska kyrkan premieras, exempelvis genom att biskopar och kyrkoherdar och andra främjar den avancerat intellektuella och vetenskapligt syftande verksamheten som en självklar del av ett trossamfunds åtaganden.

Det är mot den bakgrunden så glädjande att Katedralakademin framträder som en av de ganska få platser där det avancerade intellektuella samtalet odlas, bildningen till fromma.

Katedralakademin grundades 2014 på initiativ av ­domprosten Hans Ulfvebrand med målsättningen att behandla centrala ­teologiska och etiska problem i dialog med akademisk teologi.

Det är också glädjande att utgivningen av Ola Sigurdsons viktiga text finansierats genom bidrag från Storkyrkans vänförening, grundad 1982 av pastor primarius Ludvig Jönsson. Det i sig blir en signal om att sådan skriftutgivning inte är en angelägenhet för några få kufiska nördar i ett perifert hörn av Svenska kyrkan. I själva verket innehåller Svenska kyrkans medlems­kader inte så få personer som utifrån olika utbildningsmässiga och bildningsmässiga perspektiv gärna låter sig utmanas av kvalitetsmässig reflektion på akademisk grund. De platser där detta sker tycks mig dock tyvärr alltför få och alltför dåligt finansierade i jämförelse med lågtröskelkyrkans nog så viktiga välkommen-in-i-värmen-aktiviteter som ”ska leda till tro”.

Tro måste också på intellektuellt plan få näring och fördjupas. Svenska kyrkan behöver fler sådana platser och sammanhang och de som redan finns måste bli avgjort bättre synliggjorda i det aktuella arbetet för fördjupat ­lärande i Svenska kyrkan.

Fredrik Santell
teol dr i kyrkohistoria, komminister  i Västermalms församling, Stockholms stift