112 undertecknare uppmanar biskop Johan: Följ kyrkoordningen och Svenska kyrkans färdplan för klimatet

112 undertecknare med anställning i eller engagemang för Svenska kyrkan
debatt

Foto: Johan Bävman, Henrik Montgomery/TT, Marcus Gustafsson, Kristina Sahlén, Josefin Roos, Ida Lagesdotter Andersson, Mikael M Johansson, Richard Holmberg, Anders Gustafsson, Mikael Wallerstedt, Therese Wiberg och privat

Replik. Det är bekvämt att argumentera som biskop Johan gör. Men det är inte värdigt en kyrka som är satt att förvalta och värna skapelsen.

REPLIK

Det är med bestörtning vi läser biskop Johans debattartikel där viktiga insatser i Svenska kyrkans klimatarbete relativiseras och rättmätig kritik mot dess brister reduceras till “godhetssignalering”. 

Forskningen är entydig, mänsklighetens klimatpåverkan behöver minskas på alla nivåer.  Men biskop Johan blandar samman individ och organisation. Den som ifrågasätter att Svenska kyrkan som organisation ökar sitt flygande gör samma sak som den som skambelägger en individ för sin semesterresa, tycks han mena. Sådan sammanblandning av nivåer är vanlig i det omställningsforskare kallar “tankestrukturer som hindrar omställning” eller “legitimeringsprocesser för att inte agera i klimatfrågan”. Maria Wolrath Söderberg kallar det “Det är systemet som måste förändras, inte jag”.

Kännetecknande för sådan argumentation är att nivåerna individ och struktur/organisation används så att ansvar antingen förflyttas från individen till strukturen eller omvänt, från strukturen till individen. Det osynliggör den viktiga mellannivå där förändring får momentum och förbiser det faktum att förändring behövs på alla nivåer.

Enligt Kyrkoordningen, ska församlingarna verka för att “skapelsen återupprättas” (KO, andra avd.). Kyrkans förvaltarskap “måste utövas med hänsyn till hela Guds skapelse” och “en förvaltare måste vara pålitlig och klok och kunna svara för sin förvaltning när den granskas” (KO, elfte avd.) Att vara kyrka innebär ett ansvar, på alla nivåer. Att utkräva det ansvaret har inget med godhetssignalerande att göra, vilket biskopen hävdar. Det handlar om att ta ansvar i enlighet med kyrkans ordning och färdplan. 

Biskop Johan beskriver det dock som en ny “gärningsfromhet” Han liknar det vid hur man förr i kyrkliga sammanhang pekade ut “biobesök, lördagsdans och kortspel” som synder när det egentligen var andra problem man ville bemöta. Men liknelsen haltar. Dans och kortspel inte kan sägas vara direkt skadliga medan är flygande faktiskt är det. Dessutom antyder liknelsen att de som påtalar flygandets stora klimatpåverkan gör det som ett sätt att klanka ned på andra för att själva framstå som goda och, med kyrkligt språk, rättfärdiga. Vilket helt  osynliggör  den stora mängd personer, undertecknade inräknade, som känner en stark och genuin oro för vår planets framtid. Vi behöver att krisen tas på allvar. 
 
Biskopens argumentation bygger dessutom på en märklig förståelse av den lutherska rättfärdiggörelseläran.  Lutherskt tänkande skiljer  mellan olika former av rättfärdighet. Rättfärdighet coram deo (inför Gud) är  något annat än rättfärdighet coram mundo (inför världen). Rättfärdighet coram deo kallas ibland “den passiva rättfärdigheten” för att den endast kan tas emot av nåd, genom trons gåva. Rättfärdigheten coram mundo kallas  istället  “den aktiva” eller “den civila rättfärdigheten”. När människan tagit emot trons gåva aktiveras hennes vilja att göra gott för världen. “Här”, skriver Martin Luther, “begynna nu gärningarna, här får människan ingalunda gå sysslolös.”

Biskopen verkar tänka annorlunda. I artikeln motiveras också Lunds stifts ökande flygresor med att klimatkrisen inte är den enda utmaningen i vår tid. Även detta är enligt omställningsforskningen en vanlig form av legitimering för att slippa ändra sitt beteende. Det kallas “selektivt moraliskt avståndstagande” eller  “det finns andra värden som är viktigare.” Dessutom bygger argumentet på en, enligt många, felaktig uppdelning mellan olika kriser i världen.

Klimatforskare har länge förutspått att klimatkrisens påverkan i form av torka och översvämningar leder till fler konflikter när jordens resurser blir mer begränsade. Biskop Johan skriver att det är “en förenkling av tillvaron att tro att [klimatfrågan] är den enda utmaningen”. Men enligt klimatforskningen är det snarare en förenkling att tro att klimatfrågan kan avgränsas från andra kriser när sanningen är att klimatförändringarna har en påverkan på en mängd områden och att fler kriser därför hänger samman (Welzer, 2009).

Det är bekvämt att argumentera som biskop Johan gör. Det får klimatkrisen och vårt ansvar att framstå som mindre än de är. Men det är inte värdigt en kyrka som är satt att förvalta och värna skapelsen. Vi förväntar oss inte att en biskop ska vara ofelbar, men vi förväntar oss mer av kyrkans företrädare än att hänfalla till vedertagna argument för att slippa agera.

Därför uppmanar vi biskop Johan att ta sitt ansvar genom att följa Kyrkoordningen och de åtaganden som fastställts i Svenska kyrkans färdplan för klimatet.

Petra Carlsson-Redell, präst, professor i teologi, direktor för Centrum för teologi, ekologi och kultur (CTEC)

Sofie Söderin, präst och samordnare för nätverket Skapelse & Existens

Camilla Matzon Mathisson, präst

Lisa Gerenmark, diakon, stiftskonsulent, ledamot i kyrkomötet samt ersättare i kyrkostyrelsen

Jenny Eriksson, medlem i Svenska kyrkan i Lunds stift och Rebellmamma

Siv Eriksson, medlem i Svenska kyrkan - Uppsala domkyrkoförsamling och Rebellmamma

Elin Engström, präst i Sofia församling, Stockholms stift

Helena Fhager, präst i Svenska kyrkan 

Stina Tysk, präst och samordnare för nätverket Skapelse & Existens

Kamilla Skarström Hinojosa, lektor i religionsvetenskap

Eva Hallberg, läromedelsförfattare, kyrkorådsledamot i Genarps församling 

Johanna Öhman, kyrkoherde Sofia församling, Stockholm

Cina Kedvall, församlingspedagog, Söderala pastorat

Karolina Tängmark Roos, präst i Burlövs församling, Lunds stift

Kerstin Wimmer, präst i Lunds stift och teologie doktor

Sofia Oreland, präst och doktorand

Magnus P. Wåhlin, präst och kommunalråd

Lisa Fröberg, präst Svenska kyrkan

Richard Thörn, kyrkoherde Södermöre pastorat, Växjö stift

Arvid Elenäs, präst i Vällingby församling

Alasdair Skelton, professor i geokemi och petrologi, ordförande i Researchers desk

Minna Miettinen, diakon

Katarina Hedqvist, präst i Växjö stads och domkyrkoförsamling

Elisabeth Gerle, professor em. i etik

Lina Petré, präst och klimatambassadör i Svenska kyrkan 

Lisa Westberg, präst Svenska kyrkan 

Felix Modh, präst i Ekshärad 

Matz Malm, präst Svenska kyrkan 

Jonas Löhnn, kyrkoherde

Embla Trygg, präst

Sofija Lazic Pedersen, tjänstledig församlingsherde Gustav Adolfs församling, Helsingborg, ledamot i kyrkomötet och ersättare i kyrkostyrelsen

Margareta Koltai, policyrådgivare för klimaträttvisa, Act Svenska kyrkan

Erik Dufva, präst i Botkyrka församling

Michael Nausner, forskare vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys

Katarina Hedqvist, präst i Växjö stads och domkyrkoförsamling

Ragnhild Johansson, präst i Botkyrka församling

Jenny Linnér, präst i Nättraby-Hasslö församling.

Mariana Ljunggren, medlem i Svenska kyrkan.

Maria Klasson Sundin, präst i Svenska kyrkan

Ylva Linder, förtroendevald i Sundborns församlingsråd, leg. psykolog och Rebellmamma

Marit Norén, präst i Svenska kyrkan

Cathrine Fernlöf, präst i Munkedals församling

Magdalena Sjöholm, präst Svenska kyrkan

Sigurd Bergmann, prof. em.

Hannah Hartell, präst i Svenska kyrkan

Marie-Louise Bengtsson, klimatambassadör och präst i Svenska kyrkan

Olov Rutschman, diakon i Svenska kyrkan

Miriam Rutschman, medlem i Svenska kyrkan, God Jord och Rebellmamma

Anneli Sandberg, medlem i Svenska kyrkan, pastor i Equmeniakyrkan och biolog. 

Ami Dahlblom, biträdande kyrkoherde i Gävle

Ninna Edgardh, präst och professor emerita

Jennie Högberg, Präst Flemingsbergs församling

Katarina Hedqvist, präst i Växjö stads och domkyrkoförsamling

Kristina Kojan, pensionerad diakoniassistent Jämtland

Sofia Asthamn, medlem i Svenska Kyrkan, Vadstena

Maria Lund,  präst i Skellefteå landsförsamling 

Hanna Soldal, opinionsbildare klimaträttvisa, Act Svenska kyrkan 

Marie Wildhammar Okker, kommunikatör nationell nivå, Terra-Pi-volontär

Karin Härjegård, präst i Åre

Daniel Tisell, kyrkoherde

Sven Hillert, präst i Alfta-Ovanåker

Silvia Kramer, pastorsadjunkt i Söderala pastorat 

Josef Ängsved, präst i Svenska kyrkan

Ulrika Karlsson, ordförande Himmel och Jord

Hans-Olof Martinsson, präst i Svenska Kyrkan

Amanda Stenermark, präst och miljödiplomerare

Henrik Berglund, komminister i Norrfjärdens församling

Kjerstin Birgitsdotter, kyrkoherde Ydre pastorat

Matilda Oldeberg, präst Uppsala pastorat

Peter Dobers, styrelseledamot Immanuelskyrkan i Stockholm, professor vid Södertörns högskola, past president vid International Sustainable Development Research Society

Christofer Sjödin, präst i Umeå och klimatambassadör 

Cathrine Hauge, präst

Gunilla Rödström, präst i Svenska kyrkan

Anders Lundberg, docent, förtroendevald i Svenska kyrkan

Margareta Ellnebo, medlem i Svenska kyrkan

Malin Skogqvist, Hållbarhetssamordnare, Luleå. 

Amie Ringberg, Klimatambassadör i Svenska kyrkan, förtroendevald i Växjö stift för Himmel och Jord

Fanny Sverke, klimatambassadör och diakoniandidat i Svenska kyrkan 

Christin Nygren Sundvisson, kyrkoherde Sydöstra Jämtlands pastorat

Samuel Hall, prästkandidat och klimatambassadör

Brita Rudberg Österberg, präst I Västra Frölunda pastorat, Göteborgs stift

Tina Bagerstam Johansson, kyrkoherde Dannemorabygdens församling

Anna Holm, organist i Västermalms församling

Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling

Eva Katarina Agestam, präst och ekoteolog

Petter Svärd, pedagog Svenska kyrkan

Eskil Lindbäck, organist i Nynäshamns församling

Maria Küchen, författare

Sven-Evan Svanberg, präst i Svenska kyrkan

Annika Spalde, diakon

Jenny Grimbeck, präst i Svenska kyrkan 

Nina Konnebäck, präst i Svenska kyrkan 

Martin Petré, diakon i Svenska kyrkan

Anne Sörman, präst i Botkyrka församling, (TD, representant i kyrkomötet för Visk)

Ella Järvinen, präst i Botkyrka församling, Stockholms stift

Anna Stenund, biträdande stiftsdirektor, Stockholms stift

Yvonne Andersson, diakon

Andreas Lagercrantz, elevassistent och journalist 

Carina Lindsjö, Öjaby församling, Växjö Sift

Maria Ekstedt, präst i Svenska kyrkan, Burträsk-Lövångers pastorat

Katja Stroeven, präst i Svenska kyrkan

Fredrika Gårdfeldt, präst i Katarina församling, Svenska kyrkan

Mats Haglund, sjukhusdiakon, Skönviks psykiatriska klinik/rättspykiatri, Säter

Lisa Westman, präst i Svenska kyrkan

KG Hammar, ärkebiskop emeritus

Nils Renström, ideell medarbetare i Skellefteå S:t Örjans församling

Gunhild Ninis Rosqvist, professor i geografi vid Stockholms universitet och medlem i Svenska kyrkan

Maria Linnér, präst i Fridlevstads församling

Inger Rådö, medlem i Sofia församling

Göran Rådö, medlem i Sofia församling

Pär Friberg, kyrkoherde, Daga församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

33 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Debattklimatet
Den hårda tonen i debatten borde inte förvåna någon. Den är tyvärr helt i linje med tonen i den inomkyrkliga skogsdebatten.
Johan
Svenskarna har inte haft det sämre ställt med Gud sedan den helige Ansgars dagar men det som får kyrkans apparachniks att gå igång är att en stackars biskop föreslår att man behöver ta flyget ibland. Miljoner svenskars odödliga själar riskerar fördärvet och detta är vad kyrkans avlönade prioriterar - skäms!
Bernt Frannson,Lindås
Överreaktion till max av de 112 inkl KG Hammar