Utvecklingspolitiken måste genomsyra allt

Miljoner människor, främst i Asien, har under de senaste decennierna lämnat fattigdomsfällan och fått ett bättre liv. FN:s millenniemål om att halvera fattigdomen till år 2015 håller på att infrias. Det är oerhört positivt. Men utvecklingen är ojämn. Fattigdom, hunger och förtryck är fortfarande en realitet för alltför många människor. Det kan vi inte acceptera.
Frågor om global utveckling och fattigdomsbekämpning måste ta en större plats i svensk samhällsdebatt. Genom vårt globala samarbete i den världsvida kyrkan har vi dagligen kontakt med människor som lever under mycket svåra omständigheter, men som ändå kämpar för att upprätthålla livet och tron på framtiden.

I dagarna presenterade Svenska kyrkans internationella arbete tillsammans med en rad andra organisationer den återkommande Barometern som mäter trycket på Sveriges politik för global utveckling. Det framgår av rapporten att regeringen behöver kraftsamla för att åstadkomma målet om en samstämmig politik för hållbar utveckling.
Sverige var banbrytande med Sveriges politik för global utveckling – PGU –  som redan 2003 satte en milstolpe i den globala utvecklingspolitiken. Tanken med PGU är att politiken ska utgå från ett rättighetsperspektiv och ett fattigdomsperspektiv och att alla politikområden ska analyseras utifrån hur de påverkar livssituationen för människor i utvecklingsländer.

Nyligen var jag på landsbygden i Bangladesh och mötte främst kvinnor som på sandbankar i de stora floderna organiserar sig för att klara av effekterna av de återkommande översvämningarna. De gör ett fantastiskt arbete. Vi måste dock göra allt i vår del av världen för att förhindra att situationen förvärras som en följd av ett förändrat klimat. Utan en ambitiös klimatpolitik från Sverige och andra i-länder kommer en stor del av biståndet att handla om stöd till klimatanpassning. Vi vill inte hamna i den situationen. Vi måste ta klimatfrågan på ett lika stort allvar som kvinnorna ute på sandbankarna i Brahma­-putrafloden. För dem handlar det om akut överlevnad.

Utvecklingspolitik ska möjliggöra för människor att få del av den ökade välfärden och den globala tillväxten. Det handlar om mer än bistånd. Det handlar även om att skapa samhällen med demokratiska system där människor känner sig fria och kan vara delaktiga och påverka sin situation.
Många av våra samarbetspartner är med och skapar en demokratisk kultur där människor tillsammans organiserar sig, får större självförtroende och vågar utkräva ansvar från lokala beslutsfattare.

I politiken uppstår ständigt målkonflikter. Jobb i Sverige eller export av vapen; minskad jordbruksbudget i EU eller stöd till kulturlandskap; säkerhetspolitiska hänsyn kontra fattigdomsbekämpning.
Dessa målkonflikter finns alltid. Men det är viktigt att de kommer upp till diskussion och blir föremål för utvärdering och öppen debatt.
Biståndet är ett viktigt verktyg när det används på rätt sätt, men kan inte lösa alla de stora problemen.  Den globala utvecklingen och möjligheter för fattigdomsbekämpning förhindras av väpnade konflikter, ogynnsamma handelsvillkor och naturkatastrofer följt av extremare klimat.
Förändring, diskussion och debatt om fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter går bortom diskussionen om bi-ståndet. En global samstämmig politik för en rättvis och hållbar global utveckling är inte bara en fråga för biståndsministern utan för alla ministrar i regeringen.

Tyvärr känns det som att detta globala perspektiv på utvecklingen är på väg att försvagas i den svenska samhällsdebatten. På vilket sätt förverkligas människors rättigheter i den politik för global utveckling som svenska regeringar av olika politiska kulörer har fört under de senaste nio åren? På vilket sätt har vi säkrat att de ”fattigas” perspektiv har funnits med när vi har fattat beslut om alltifrån export av krigsmateriel till ambitionsnivåer för klimatpolitiken?  
Den typen av frågor behöver ställas hela tiden. Det är hög tid att en oberoende utvärdering genomförs som mäter hur långt vi har kommit när det gäller att förverkliga ambitionerna i den svenska politiken för global utveckling.  
Den svenska regeringen kan ta ett sådant initiativ redan nu!