Vad är bra församlingsarbete och hur mäts det?

En ledamot i kyrkofullmäktige sade något i stil med: Hur ska vi förstå verksamheten? Ni åker på studieresor, går på kurser och är rätt så många anställda och ändå tappar församlingen medlemmar år efter år. På vilket sätt kan man säga att vi har en bra verksamhet?

Nu vet jag att nästan alla församlingar tappar medlemmar och det beror till stor del på individualisering, sekularisering och globalisering men ledamotens fråga behöver besvaras.

Hur vet vi att vi gör ett gott arbete? Om vår församling tappar färre medlemmar än grannförsamlingarna är det bra då?

I vintras skrev jag en debattartikel i Kyrkans Tidning där jag argumenterade för någon sorts analysinstrument för att förstå vad en enskild församling lyckas uppnå gentemot sina församlingsbor.

Kyrkostyrelsen har svarat mig med ett vänligt mejl och berättat att någon form av analysinstrument är på gång. De har även varit i Höllviken och intervjuat nyligen utträdda som en del av ett större analysarbete.

Det har varit tyst ifrån kyrkoherdekollegor och andra läsare av Kyrkans tidning och hur detta ska tolkas vet jag inte. Men om detta ämne är populärt eller inte, spelar mindre roll eftersom jag tror det är väsentligt att vi pratar om vad ett bra församlingsarbete är och hur vi kan ana och mäta det.

Det är lätt att bli slav under statistik och mätande. I Kyrkan hörs ofta frågan, ”hur många var det i söndags?” ”Populistiska” gudstjänster kan locka fler på kort sikt med lättsam religiös underhållning men kan bli fel i längden, men att inte försöka locka fler till gudstjänsterna är också fel. Det måste finnas både mässor med högre tröskel för de redan invigda och mera lättillgängliga gudstjänster för de nyfikna.

Hur kan vi ana att en församlings gudstjänstliv eller annan verksamhet är livskraftig och livsduglig? Finns det indikatorer på att en församling sköter sitt uppdrag väl utifrån sina förutsättningar? Att jämt påstå att det inte hänger på hur många som kommer duger inte. Det kan bero på en undermålig arbetsinsats om församlingsborna utebli. Hur vet vi vad som beror på vår arbetsinsats och vad som beror på exempelvis individualisering och sekularisering? Hur ställer sig den stora majoritet som årligen betalar sin medlemsavgift men endast kommer på kyrkliga handlingar och till jul?

Svaren på dessa frågor finns i flertalet undersökningar, men då gäller det hela riket. Jag tror vi behöver svaren på dessa frågor utifrån ett lokalt perspektiv. Hur annars kan vi utveckla församlingslivet?

Hur kan ett kyrkoråd leda om de aldrig vet om det utförda arbetet har gett önskad effekt?

Mitt kyrkoråd fördelar mellan 20-30 miljoner årligen på verksamhet, renoveringar, drift av fastigheter och löner mm. Det är svårt att avgöra hur pengarna ska satsas om ingen utvärdering sker av verksamheten. Eftersom ingen församling är en ensam ö i religionslandskapet är det viktigt med jämförelser. Vi konkurrerar inte främst med andra församlingar utan med individualiseringen, globaliseringen och sekulariseringen.

Varför har kyrkan på nationell nivå och stiften många forskare anställda och präster med lång akademisk utbildning om församlingsarbetet styrs av magkänslan och egna observationer?

Detta blir särskilt svårt i en tid när nästan alla församlingar krymper. Hur vet kyrkoråd och anställda att de gör ett gott arbete om församlingen ändå krymper?

All statistik på församlingsnivå kan resultera i jämförelser mellan församlingar. Är detta något att frukta? Jag har mött kolleger som är livrädda för alla former av material som kan resultera i jämförelser. Antingen kan jämförelser utlösa en förlamande rädsla eller sporra till kreativitet och handling.

När församlingar lyfts fram för att de har mycket av en sorts verksamhet eller lite av något annat är det viktigt att fråga varför. Hur ska detta förstås? Vi präster har långa akademiska utbildningar och är skolade i att tänka kritiskt och vara analytiska. Tro och förnuft måste få samverka men då behövs lokal statistik och hjälp att tolka verksamheten utifrån denna.

Att försöka formulera sätt att förstå/mäta en församlings verksamhet, inklusive gudstjänster, är att efterfråga församlingsbornas upplevelser. Detta kräver ödmjukhet av den som ställer frågorna. Jag tror att framtiden för vår kyrka är att våga vara lyhörd för församlingsbornas behov och försöka möta dessa utifrån kyrkans uppdrag. Vi ska inte bara tillfredsställa människors önskemål om lättsam religiös underhållning utan försöka möta behoven som tolkas av välutbildade medarbetare och deras kyrkoråd.

Vid visitationer och arbetet med församlingsinstruktioner står det klart för mig att min älskade kyrka hitintills mest tycks varit intresserad av hur vi sköter arkiv och kulturföremål samt olika handlingsplaner och instruktioner än hur vi lyckas med det utåtriktade församlingsarbetet.

Tänker jag fel?