Vigningstjänsten är kyrkans

REPLIK

Tidigare fick kvinnor inte bli präster på grund av kön. Idag måste alla som vill prövas för prästvigning i Svenska kyrkan förklara sig vara beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. En liknande förskjutning har skett gällande äktenskapet.

Äktenskapet som ansågs vara en patriarkal ordning ses idag som en kärleksgemenskap. Hela biskopsmötet står bakom kyrkomötets beslut från 2009 om vigsel av par av samma kön. Vigselgudstjänstens ordning i kyrkohandboken gäller alla par som efter godkänd hindersprövning vill gifta sig i kyrkan. Varje enskild präst har emellertid genom vigselrätten rätt att utifrån ett könsperspektiv tacka ja eller nej till att genomföra vigseln. Idag är det fler präster som viger samkönade par än som inte gör det. Kanske kommer vi likt frågan om ”kvinnliga” präster, med tiden, få vara med om en glidning bort från könsfokuset. Biskoparna ansvarar för att anta prästkandidater och prästviga och några biskopar har valt att inte anta/viga prästkandidater som inte viger samkönade par. Det är helt och fullt biskoparna som äger denna fråga.

I Sveriges sju lagstiftade diskrimineringsgrunder; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. I den arbetsorganisation som kyrkan har gäller samma lagar som i samhället i övrigt. Likt samhället i övrigt har kyrkan en lång och mörk historia beträffande synen på dem som avviker från normen och också en lång historia av att stå upp för dem som är utsatta på olika sätt. Jesus var normöverskridande på sin tid.

Svenska kyrkan värnar om att alla människor ska kunna känna sig välkomna och huruvida församlingar lyckas eller inte bedöms subjektivt. Det handlar om synliga och osynliga normer och värderingar på sopplunchen, högmässan, körövningen, öppna förskolan och språkcaféet. Det handlar inte enbart om hur församlingens präster ställer sig till samkönade vigslar utan om mycket mer än så. Somliga människors ”annorlundaskap” märks på utsidan, andras i de inre landskapen.

Anställda och förtroendevalda i församlingarna behöver värna allas rätt att känna sig trygga och välkomna, oavsett eventuella normavvikelser. Den ”smala” frågan om äktenskapssyn vidgas alltså. På Svenska kyrkans officiella hemsida står det: ”Svenska kyrkan ska vara en inkluderande kyrka, där hbtqia+ personer ska känna sig trygga och välkomna. Därför jobbar vi aktivt mot diskriminering och för inkludering.” Ett sätt att göra detta är att arbeta med inkludering, mångfald och öppenhet genom Svenska kyrkans processmodell Regnbågsnyckeln.

Processen riktar sig till församlingens anställda och förtroendevalda och består av utbildning, studiecirklar, visionsarbete och reflektion. Arbetet kräver mod och vilja att belysa förutsättningar för alla människor som vistas i en församling. Det ska bli intressant att följa utvecklingen i dessa samtal och frågor. 

Förhoppningsvis får vi vara med om ett fokusskifte – från enskild prästs ställningstagande för/ emot samkönad vigsel till hela församlingens förutsättningar att vara inkluderande tillsammans. Vigningstjänsten är som bekant kyrkans, även om vigselrätten är kopplad till person.

Mika Wallander, präst