17 tips till dig som är förtroendevald

Lokal nivå
 

Åsa Ingårda: ”Alla nivåer i kyrkan hänger ihop”
 

Åsa Ingårda fogar samman bitar som passar ihop. Små olikfärgade träbitar som tillsammans bildar hennes intarsiabilder. Eller församling, parti och föreningar – delar i hennes bidrag till ett bra samhälle.

Hon började en gång som entusiastisk Kyrkans ungdom-aktiv och blev så småningom förtroendevald i Svenska kyrkan. För att senare lämna uppdragen och utveckla sina andra intressen. Nu är hon tillbaka – med mer erfarenhet och förnyat engagemang.

”Kan Kyrkans ungdom förändra världen?” Frågan ställdes i dåvarande Kyrkans ungdom i Strängnäs stift, där Åsa Ingårda satt i distriktsstyrelsen.

Och svaret blev att ja, det kan vi. Det bästa forumet var kyrkomötet ansåg distriktsstyrelsen, och tog kontakt med nomineringsgrupperna i stiftet. Åsa Ingårda var förankrad i Centern sedan tidigare och ringde upp sitt parti.

Centern placerade henne på lista till kyrkomötet.

– Den enda nomineringsgrupp som hörsammade vårt engagemang var Centern. De andra tog inte den chansen, berättar Åsa Ingårda.

Hon valdes in, men kyrkomötet blev en besvikelse.

– Jag upptäckte ganska snart att det var väldigt jobbigt och svårt att hitta allianser som ville förändra.

Andra pusselbitar tillkom: en resa till Indien genom Ung i den världsvida kyrkan var en omvälvande upplevelse. Hon hade flera jobb för Svenska kyrkan och på SKS och Sensus, men också för Centern. Men trots att hon trivdes med jobben bröt hon upp och valde en annan väg: hon utbildade sig till möbelsnickare. Numera bor hon på släktgården i Inneberga utanför Nyköping. Där finns också snickeriverkstaden där hon skapar nutida ikonbilder i intarsiateknik.

I Inneberga har hon fått flera möjligheter att bidra till lokalsamhället, bland annat genom att starta projektet Sörmlandsstugan 2.0. Det syftar till att bygga bostäder för nyanlända i gårdsmiljöer och därmed både minska bostadsbristen och inlemma de nyanlända i en befintlig gemenskap.

– Frågan är hur vi som medborgare kan bidra med integrationen – vi har ju nycklarna till hur samhället fungerar.

Samma engagemang för medmänniskan är drivkraft i kyrkorådet. Hon berättar om när Rönö församling skulle besluta vad man ville göra med sin fina prästgård. Kanske använda den för någon form av socialt boende?

– Men församlingen var inte mogen för det. Jag insåg att jag vill hitta människor som ser samma möjligheter, så småningom i församlingen också.

Åsa Ingårda har varit förtroendevald på lokal nivå tidigare också, men när hon i höstas tackade ja och valdes in på alla tre nivåer i Svenska kyrkan, var det en återkomst efter över 15 år.

I kyrkorådet representerar hon gruppen Framtiden i Rönö församling. En stark motivation till att ställa upp är att församlingen driver förskola och fritids där hennes söner går. Då ska man som förälder gå in och ta ansvar, anser hon.

– Vi har världens möjlighet som kyrka att arbeta för en levande församling när vi ser uppdraget: hur kan vi vara angelägna för invånarna här, att de ser att kyrkan jobbar med sådant som är viktigt för dem. Det är jättespännande, och jobbigt. Och kyrkan måste vara angelägen för mina barn om den ska finnas kvar i framtiden. Uppdraget att förvalta blir roligt om man ser det i ett större perspektiv: det måste syfta framåt, till nästa generation.

Det är viktigt att visa att alla nivåerna i Svenska kyrkan hänger ihop, tycker hon.

– De frågor som man jobbar med på stifts- och nationell nivå måste alltid ha församlingarna som fokus: vad kan vi åstadkomma där?

Ett kyrkoråd som det i Rönö där hon är ny ordförande har utmaningen att kombinera förvaltning med församlingsutveckling och deltagarnas möjligheter att växa själva. Det är en fördel, tycker hon, att ha politisk erfarenhet eftersom man då känner till de demokratiska spelreglerna – på många håll är kunskaperna låga, tycker hon.

Åsa Ingårda beskriver kyrkorådet som navet i församlingen – man ska inte styra verksamheten, men skapa dess förutsättningar.

– För mig som ordförande är det en utmaning att skapa en miljö för växande där vi förtroendevalda inte behöver kunna allt. Ur den folkbildningsplattform som församlingen är kan det växa tillit – det är jätteviktigt om vi ska våga pröva nya grejer.

Stiftsnivå
 

Lars-Gunnar Frisk: ”Så länge jag kan bidra fortsätter jag”
 

Lars Gunnar Frisk har engagerat sig kyrkopolitiskt sedan kyrkovalet 1994. Numera sitter han i Luleå stiftsstyrelse för Posk.

– Jag känner att det är en insats jag vill göra. Det är spännande, intressant och meningsfullt.

Redan i ungdomen var Lars Gunnar Frisk politiskt intresserad och engagerad i samhällsfrågor. Efter 22 år på Volvo Umeverken och ytterligare några år som IT-tekniker fick han jobb som informatör i sin församling Ålidhem. Då hade han redan börjat engagera sig i kyrkan och vid kyrkovalet 1994 så kände han att det var dags att göra en insats i kyrkopolitiken.

Han valde nomineringsgruppen Posk, partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, av väldigt enkla skäl:

– Mitt kyrkliga engagemang är det som är relevant i kyrkopolitiken; inte mina politiska uppfattningar. Kyrkan ska ta ställning i relevanta samhällsfrågor, men utifrån vår tolkning av evangeliet, inte utifrån sekulära politiska partiprogram.

Efter en kyrkopolitisk karriär i Ålidhems kyrkoråd, samfällda kyrkofullmäktige och kyrkonämnd samt  i kyrkomötet”har han nu landat i Luleå stiftsstyrelse.

Att lämna kyrkopolitiken har aldrig varit aktuellt.

– Så länge lusten finns och jag känner att jag kan bidra så fortsätter jag gärna, säger Lars Gunnar Frisk.

De kyrkliga stiftens främsta uppgift är att främja församlingarnas verksamhet. Stiftsfullmäktige beslutar om mål och riktlinjer för stiftets verksamhet, och anslår den budget som behövs.  Stiftsstyrelsen bereder ärenden till stiftsfullmäktige, ansvarar för den ekonomiska förvaltningen och verkställer stiftsfullmäktiges beslut.

– Vi har exempelvis arbetat mycket med att främja administrativ samverkan för att frigöra ekonomiska resurser för församlingarnas arbete med den grundläggande uppgiften.

Vad är då roligast i ditt uppdrag?

– Att det känns meningsfullt. För det gör det verkligen. Stiftets främjande är väldigt viktigt.

Vad tycker du är svårt?

– Att greppa och förstå det omfattande arbete som görs inom stiftets verksamhetsområden. Det är emellanåt väldigt mycket underlag att läsa och sätta sig in i.

Är det något som är riktigt tråkigt?

– Nej, egentligen inte. Många människor tycker uppenbarligen att det låter urtrist att ”sitta på sammanträden”, men jag tillhör dem som tycker att uppdraget som förtroendevald är berikande, lärorikt och utvecklande.

Om du vänder dig till en nyvald kyrkopolitiker – har du några goda råd?

– Var nyfiken och vetgirig! Ta vara på det som är styrkan i att vara ny: Du kan fråga och be om förklaringar när det är något du inte förstår eller tycker är oklart. Det finns inga ”dumma” frågor, och vi har alla varit nya och lite okunniga en gång!

Nationell nivå
 

Jesper Eneroth: ”Ovärderlig skolning i demokrati”
 

Det är en rutinerad politiker som representerar Socialdemokraterna i kyrkomötet. Jesper Eneroth har varit politiskt aktiv sedan han var 13 år.  

Det kyrkopolitiska engagemanget har gått via lokala kyrkofullmäktige i Växjö och nu i Göteborg. 

– För mig har det varit fantastiskt att bli skolad till uppdrag inom folkrörelserna. Det är ovärderligt att veta hur man skapar demokratiska mötesformer, så att det sätter sig i ryggraden. 

Vilka viktiga frågor beslutar kyrkomötet om?

– Det är viktigt att veta vad kyrkomötet inte är – det är inte kyrkans riksdag, eller ett vanligt fullmäktige. I Svenska kyrkan är församlingen viktigast, och den episkopala strukturen. Det är otroligt viktigt att ha alla tre beslutsnivåerna i fokus.

– I ekumenikutskottet arbetade vi med relationen med andra systerkyrkor, det var superspännande. Andra viktiga frågor har varit kyrkan som arbetsgivare och den nya kyrkohandboken.

Vad är roligt med uppdraget?

– När man får en gemenskap i gruppen, och också lär känna personer i andra grupper. Det känns också speciellt att ha fått gruppens och väljarnas förtroende.

Finns det något som är svårt?

– Beslutsgången är komplicerad och i utskottet måste man vara beredd att framföra sitt yrkande muntligt, och hålla koll på hur man ska rösta på de olika förslagen. 

– Att man kan ha förutfattade meningar om representanter från andra nomineringsgrupper. Ibland kan det också vara svårt att bortse från hätska tongångar i valrörelsen.