Ideella krafter väckte prästgården till liv

Förra året invigdes Prästgården i Algutstorp som ett centrum för andlig fördjupning, med en stor fest där biskop Åke Bonnier kom för husvälsignelse.

– Andlighetens finrum är kanske våra kyrkor. Men sedan finns det några andlighetens eldshärdar. Detta är en sådan, en speciell plats. Elden är ett uttryck för helig ande och här får vi fyllas med den helige Andes eld som visar människor på nya djup, sa biskop Åke då.

Sedan dess har ett första verksamhetsår genomförts och allt mer av verksamheten har funnit sin form. Hit hittar både kyrko­ovana och Franciskanerbröder, närboende och långväga studiebesökare.

Som att komma till en oas

De flesta dagar i veckan pågår olika sorters program men hit kan också den åka som vill njuta av platsen eller kanske ha en egen retreat med tillgång till övernattning i något av de fina gästrummen. På kort tid har Prästgården skapat en alldeles egen stämning. Eller också är det något som redan fanns där från början, på ett ställe som inte liknar alla andra.

– Vi är många som känner att det här är en alldeles speciell plats, där hinnan mellan det himmelska och jordiska liksom är tunnare. Det känns som en genomskinlig plats, som man talar om inom den keltiska andligheten, säger prästen Madeleine Dahl.

– Ja, här finns något i atmos­fären som berör människor. Till och med brandskyddsinspektören kommenterade det… Det är som en oas, underbar att komma till. Men om det är något heligt som vi erfar här, måste vi värna det så att vi inte pratar sönder det med bara ord, betonar Eva-Karin Andersson, diakon som tillsammans med Madeleine Dahl ansvarar för verksamheten på Prästgården.

Både de och människor som söker sig till gården upplever hur Guds hand funnits med i allt som skett och sker. Projektet har fått lov att ta tid och växa fram genom okonventionella beslutsmetoder. Det har omfattat mycket bön, stora insatser av ideella och närboende med hjärta för Prästgården och ett medvetet bibehållet fokus på målet att skapa en plats för andlig fördjupning.

Tillbaka till kyrkans rötter

Prästgårdens ledord är: vara, vila och växa med en koppling till trädet som symbol och kraften i den förenade treenigheten.

Den vitmålade prästgården ligger på en höjd vid en ekskog, intill en krök av Säveån och vägen till Borås.

– Hit har människor färdats och mötts genom århundraden – och bett för den här platsen. Att skapa ett centrum för andlig fördjupning här är på många sätt att gå tillbaka till kyrkans rötter, ­poängterar Madeleine Dahl.

Efter reformationen blev prästgårdarna just en plats för sökande, fördjupning och möten. Men under 1900-talet övergick de till att bli enbart privatbostäder.

– Nu märks en rörelse till att återta prästgårdars ursprungliga funktion.

På framsidan är de över­dådiga odlingslådorna i cortenstål fulla av perenner och sommarblommor. De ska kunna bli altar­buketter till gudstjänsterna i 1100-talskyrkan på andra sidan stenmuren. Ingen kan ana att odlingarna har mindre än ett år på nacken, tillkomna av entusiasterna i Prästgårdens trädgårdsgrupp.

På torsdagar är gården öppen och då kan man fika, gunga i hängmatta, gå i labyrinten, hjälpa till i trädgården, vila på en säng och måla. Bland annat.

Husfolk, som involverar många ideellt engagerade, är på plats och utför olika sysslor och har tid för pratstunder med besökarna. Programutbudet är som ett smörgåsbord och har en bredd som inte liknar mycket annat. Här erbjuds i stort sett varje vardagkväll och ett flertal lördagar i månaden alltifrån att måla i stillhet, till retreater, pilgrimsvandringar och pilgrimsritter, samtalsgrupper och tikva, en skonsam träningsform som vilar på kristna värderingar. Aktiviteterna kan vara både individuellt och i grupp och rymmer andlig fördjupning, existentiella frågor, folkliga arrangemang och kristen undervisning.

Rummen har tilldelats pilgrimens ord

Dessutom är trädgården ansluten till Quiet garden-rörelsen. Det är ett internationellt nätverk för trädgårdar världen över som erbjuder rum för stillhet, bön och meditation. Just nu är 19 länder anslutna, från Sverige i norr till Sydafrika i söder.

Men när allt skulle sätta i gång låg detta vackra, livaktiga som möter besökaren nu mycket långt bort i en okänd framtid. För att tömma huset anordnades en loppmarknad i prästgården. Då var det nästan omöjligt att föreställa sig hur det slitna huset skulle kunna återuppstå i den vackra skepnad det har i dag.

Att skapa ett centrum för andlig fördjupning här är på många sätt att gå tillbaka till kyrkans rötter.

Varje rum har tilldelats ett av pilgrimens olika ledord: enkelhet, långsamhet, andlighet, delande, bekymmerslöshet, frihet och tystnad. Samma sak gäller ute i trädgården. Biblioteket är exempelvis tystnadens rum och utomhus representerar en hängmatta bekymmerslösheten.

Många visar intresse för Prästgården och studiebesökare från både Sverige och utlandet hittar hit för inspiration.

– Svenska kyrkan satsar ännu inte så mycket på pionjärarbete. I England är det mer naturligt att det som man kallar Fresh expressions of the church, nyskapande sätt att vara kyrka, går hand i hand med det traditionella, berättar Madeleine Dahl.

Själv skulle hon gärna se fler dedikerade pionjärprojekt i Sverige.

– I Sverige har vi ett dalande intresse för kyrkan eftersom folk helt enkelt inte längre tror på samma sätt. I England har man förstått det och arbetar parallellt med de strukturer som finns för att nå så många som möjligt. Vi behöver söka och finna Gud i allt.