BOK. Åsa Wikforss har med boken Alternativa fakta gett sig in i en högaktuell debatt. Recensenten Johan Unger har läst en bok som "penetrerar energiskt en ödesfråga för det goda samtalet, som är ett villkor för det goda samhället", och frågar själv: hur har vi det med evidensen inom teologin? Och hur är det med kyrkans retorik?
Vid Trumps installation som president var det mer människor närvarande än någonsin, sa Trump. Oberoende källor sa att det inte stämde. Vad var sant? Trump vidhöll sina ord. Att beskriva något som fakta, som inte är det, har kallats alternativa fakta.
En sådan hållning kallas faktaresistens, det vill säga att någon är oemottaglig för fakta och står fast vid sin åsikt. Trumps retorik har aktualiserat en gammal filosofisk diskussion om fakta, kunskap och sanning. Vad gäller?
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, har med boken Alternativa fakta gett sig in i debatten. Hon börjar med att skriva att kunskapsresistens är en mera adekvat beteckning än faktaresistens. Det senare vill hon reservera för de fakta vi inte har kunskap om – exempelvis universums yttersta gräns. Kunskapsresistens handlar om kunskap som finns, men som inte vissa tar till sig. Trump var resistent mot kunskapen om hur det var vid installationen.
Men hur vet vi att de oberoende källorna är sanningsenliga? Det är fråga om evidens. För att vara kunskap måste påståendena vara sanna, för att vara sanna måste de vara evidensbaserade. I en ”mjuk” bemärkelse är evidens det samma som goda grunder eller skäl. I en ”hårdare” definition betyder det vetenskapliga belägg.
Wikforss påpekar att vår mesta kunskap får vi av andra. Det har sina risker. Vi desinformeras på olika sätt. Metoden är att väcka tvivel. Den används i klimatfrågan: Vissa forskare säger att människan är vållande, andra säger att det är naturliga variationer. Vilka ska man tro på? I det läget handlar det om trovärdighet, som i sin tur handlar om evidens. Ska man tro på vad över 90 procent av forskarna hävdar eller de övriga få?
Desinformationen kan komma från ekonomiska, politiska och ideologiska centra. Det gäller att vi kan stå emot manipulationen genom att kolla i vilken grad påståendena har evidens, goda skäl för sig. Vi får inte lockas att bli evidens-resistenta. Men varför är vi inte mer öppna för kunskap? Jo, för att vi har en tendens att inte ta till oss information som motsäger de uppfattningar vi har. Det är tryggast så.
Recensenten frågar sig efter läsningen: Hur har vi det med evidensen inom teologin? Och hur är det med kyrkans retorik?
Wikforss reder precist ut begreppen. Det är välkommet, men boken kräver stundom tankemöda. Hon penetrerar energiskt en ödesfråga för det goda samtalet, som är ett villkor för det goda samhället. Gott att filosofer bidrar till debatten.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.