Hallå där Simon Stanford….

Varför sökte du arbetet?
– Jag har arbetat som filmare och producent i ett stort antal länder och med många olika människor som gett mig stor erfarenhet. Dessutom vet jag som sydafrikan hur det är att växa upp i ett konfliktområde och därefter arbeta som konfliktfotograf.  Jag vet värdet av att få fram riktiga berättelser. Det är denna erfarenhet som jag nu vill dela med mig av.

Vad har du för erfarenhet från området du nu ska arbeta i?
-Jag har arbetat som nyhetsfotograf  i många år och dessutom spelat in flera dokumentärfilmer  där. Efter 20 år i branschen har jag också ett brett nätverk att tillgå varav flera finns i det här området.  Även nära vänner. Det är något som är viktigt när man ska jobba med dokumentärer. Det tar lång tid innan man får en riktig bild av ett land/region  och kan skilja ut vad som är den officiella versionen och den verkliga i konflikthärden. Om man har sådana kontakter får man bättre chans att få ta del av  hur människor på riktigt upplever sin situation..

Hur planerar du arbetet som lärare i dokumentärfilm?
-Mitt arbete blir mer av att vara mentor än lärare. Att fungera som stöd och hjälp i studenternas praktiska arbete. Jag hoppas kunna bidra med ett bredare internationellt kontaktnät både för skolan och studenterna och att skapa kontakt med andra högskolor, till exempel i Sverige och Sydafrika där man via nätet kan ha samtal och bygga upp projekt, kanske runt ett gemensamt ämne.

Hur är möjligheterna att arbeta som dokumentärfilmare där?
-De är begränsade som för de flesta som arbetar på Västbanken. Därför är det viktigt att studenterna får lära sig behärska många olika delar av jobbet, till exempel att vara researcher, journalist, fotograf parallellt med att de ska utveckla sin egen känsla för sin berättelse.

Kommer vi att få se resultat från utbildningen här i Sverige, tror du?
-Det hoppas jag, det är mitt mål. Att få uppmärksamhet kring de berättelser som kommer fram. Att Svenska kyrkan kommer att uppmärksamma det vi gör och ge möjlighet att visa resultaten till exempel på sin hemsida eller i verksamheten ute i stiften. På sikt kommer jag att bygga upp kontakt med filmfestivaler runt om i världen där de också kan komma att visas .

Intresset för dokumentärer tycks växa, både att göra och att se?
-Ja kanske, men det handlar om ett begränsat antal filmer som får stor medial uppmärksamhet Det är fortfarande oerhört svårt att få en budget att göra en dokumentär och möjligheten att få visa den i till exempel svensk teve. Att få kommersiella kanaler att sända dem skulle jag beskriva som nästan helt omöjligt. Så man måste vara väldigt motiverad för att satsa på att bli dokumentärfilmare. Det brukar också ganska snart visa sig i utbildningarna. Många hoppar av när de inser hur mycket jobb som krävs och hur svårt det är.

Vad tycker du om att Svenska kyrkan satsar pengar i den här typen av verksamhet?
-Jättebra. Att Svenska kyrkan som har en sådan speciell roll i samhället, en positiv roll skulle jag vilja säga, hjälper till att bygga upp verksamhet där man delar på kunskap och erfarenhet.  Det breda engagemang som finns  är fantastiskt. Jag har nyligen träffat personer som har uppdrag för Svenska kyrkan  i olika delar av världen och jag blev verkligen imponerad av vad som uträttas och inom så många olika områden.